Änglar finns men inte renar

Sonen "tvärsäker" veckorna innan jul på att tomten inte finns. Ingen cool kille i klassen tror det. Jag frågar hur det är med nissarna då da. Vems barn är de i såfall? - Äh, Nissarna är inte barn till tomten. De är slavar till tomten ju. De bara jobbar och jobbar utan lön medan han (tomten) bara latar sig. -Ja men, då måste du ju tro att tomten finns om du tror på nissarna? Inget svar.

Av någon anledning, kanske den enkla att: tro på tomten hör barndomen till, vill jag förlänga barndomen för 7-åringen och envisas med att hitta olika förklaringar till Tomtens existens.

När sonen säger att det är en man som är utklädd säger jag att det är tomten som klätt sig fint på julafton och att det mycket väl kan vara så att han är klädd på annat vis resten av året. Jag snurrar in mig och avslutar "pedagogiskt" med att säga att de som inte tror på tomten kan ju inte heller få några julklappar. End.

Dan före dan deltar 7-åring ivrigt i förberedelserna inför ankomsten av "den som han inte tror på",genom att bygga snölykta så att tomten hittar rätt i mörkret, ställa ut gröt så att tomten kan mätta magen efter allt jobb och hänga upp sin julstrumpa vid öppna spisen.

Julafton kommer. Strumpan är full, gröt tallriken tom och sonen ilar ut och tänder den slocknade snölyktan.

Kvällen kommer och en person försvinner från sällskapet med motiveringen att elda i källaren. Kort därefter kan man på vägen se ljuset av en lykta sakta närma sig. Sonen kikar motvilligt ut och tomten som inte "vet" att det finns snälla barn i huset går förbi! Då blir det fart på sonen. Han flyger ut på trappan och skriker i fasa: -Hallå Tomte! Jag finns här.

Tomten kommer in delar ut sina klappar och vinkar adjö då många barn väntar på klappar.

Vid sänggående mumlar julslutkörd 7-åring- Jag tror iallafall inte på renarna. Ett, för det finns bara rådjur här. Två, släden skulle inte rymma alla barns julklappar i hela sverige. Tre, renar kan absolut inte flyga.

Jag undlät att gå in i ett prat kring renars existens och nöjde mig med att sonen fått chansen att vara det "ocoola" barn han är i Jultider.

Glädjen över att vara julledig 15dgr efter de minst sagt intensiva månaderna sen augusti gör mig så tacksam att jag glömmer bort att jag egentligen bestämt mig för att hädan efter konvertera till jehovasvittne i jultider. Konceptet ej fira jul samt ej umgås med icke trogna har känts så lockande.

I år har jag dock sluppit trängas i julhandeln då dottern bara vill ha pengar, mamman disktrasor och sonen ett bestämt spel till nintendo ds. Bankomat, Ica och spelbutik finns i det ekande tomma shoppingcentret "Globen shopping" Den enda folksamlingen man stöter på där är invandrarfamiljer, utan släkt i Dalarna, utan casch till Phuket resa, icke skidkunniga, som snällt står i kö för att bli filmade med Globen tomten och tacka för hans gåva.

Tacksam är jag också att ha sluppit släpa dyr gran från torget. Som billös i stockholm kan man inte haka på konceptet att köpa sin gran på bauhaus för 165kr och panta den efter jul och få 165 kr i presentkort? Tror att det är dryga böter på tjyvhuggning.

Den enda prövningen som nu står för dörren är resan med SJ. Har aldrig någonsin haft en helt smärtfri tur med dem hittills. Dubbelbokade platser, fel på värmen, förseningar, väskor till förbannelse, ouppfostrade ungar och dyra biljetter för att nämna några detaljer. Men med siktet inställt på snö, slädåkning, lax, brasa, klar vinterstjärnhimmel och gran huggning mm kan jag kanske härda ut 3 och en halv timme. God Jul gott folk