Galet

Av en eller flera anledningar hade jag igår ett inplanerat gynbesök hos okänd läkare på Octavia kliniken som jag besökt endast en gång tidigare för ca tio år sedan.

Storytel och kattassar hade gett min nattsömn färre timmar än mitt behov kräver.

Dagen hade gått i stressens tecken vilket ledde till halkspringande in genom mottagningens glasdörrar ca fem minuter innan bokad tid.

Stående i kön till kassan/registreringen är det tre saker jag reflekterar över:

Fakta 1 Väldigt många manliga vitrockar för att vara en gynavdelning Reflektion 1 Ja, men män kanske känner sig bekvämare med en manlig läkare i intima situationer.

Fakta 2 De två personer jag ser i väntrummet ser så oerhört nervösa ut, en sitter och gnider händerna mot varandra frenetiskt och den andra gråter Reflektion 2 Usch, bergis har de livmodercancer eller är gravida mot sin vilja.

Fakta 3 personen framför mig i kön verkar lätt förståndshandikappad och har en ledsagare med sig Reflektion 3 Undrar hur det är att ha sin ledsagare med sig i en sån intim situation men det är klart att "såna" måste ju också kolla underdelen ibland.

Äntligen blir det min tur. Med stirrblick och stressflåsig andning kastar jag fram leg.

-Jag har tid halv fyra

Sköterskan granskar legget och knappar på sitt tangentbord.

-Vem ska du träffa?

-Det vet jag inte men jag har tid halvfyra. Tänker "skynda på då kärring, det är om 3 minuter"

Hon tittar upp och säger -Men, vet du inte vem du brukar träffa då?

Jag börjar bli skitirriterad och ännu mer stressad och nästan fräser -Jag brukar ingenting här, jag brukar inte vara här. Allafall har jag inte varit här på tio år minst!

Sköterskan samt kollegan tittar på mig med orolig blick och sköterskan börjar säga något om remiss eller dylikt samtidigt som jag förstår att nåt är fel.

-Jag vet bara att jag skulle vara på octaviakliniken halvfyra, inget mer!

-Men då har du kommit galet, detta är psykakutmottagningen förstår du!

Nu var tiden knapp och genansen så stor att jag for ut genom glasdörrarna med skoskydden på.

Slet av mig skydden och sprang med de blå tossorna i handen som en jagad på väg från dem som nu eventuellt skulle kunna tro att jag var en galning farlig för allmänheten som de borde bekläda med tvångströja.

Väl framme i den riktiga receptionen biktade jag mig genom att dra hela episoden för sköterskan som förklaring på min 5-minuters sena ankomst. Hon smålog smått besvärad och jag började storskratta. Då tänkte jag att nog är jag rätt galen men väldigt OK med det faktiskt.

Bara jag får vara det i frihet!

Att fatta rätt beslut

När sonen som varit sjuk och därmed totalt aptitlös nu i en vecka kom på att Våffeldagen var här och att han minsann var vrålhungrig på just våfflor och just nu.Då kunde jag inte nog fort komma iväg till Ica butiken.

Mormors gamla våffeljärn gräddade sin sista våffa förra året.

Kånkar på dubbeljärn och drar mosig son till mejerihyllan för smörinköp.

Smörhyllan blockeras av en söt liten tant som desperat söker min kontakt.

Hon håller i sin högra hand arlas smörpaket med en ko på och Icas smörpaket utan ko på i den vänstra.

-Ja,ja vet inte alls vilket jag ska välja nu. Det här känner jag ju igen (högra paketet) men det här är nytt (vänstra paketet).Ja, det här är ju tre kronor billigare förstås (vänstra paketet) fast det här känner jag ju igen (högra paketet). Det här är det 80% fett i och det andra 81%.

Det är ju ingen större skillnad egentligen men ändå en skillnad.

Jag handlar helst på Liedl där har de billigt smör men jag kommer ju inte dit längre för jag orkar inte riktigt gå så långt.

Jag har ingen färdtjänst heller för så dålig är jag ju inte.

Där på liedl, där har de bra saker du! De har mazariner i 4-pack nej förresten jag tror bestämt det är 6-pack.

De har många kostiga saker där också, sånt man aldrig sett och inte vet man vad det innehåller heller för det står ju bara på tyska.

Det är dåligt med personal att fråga där faktiskt.

Fast jag tycker om liedl ändå.

Men det är klart att om jag ska åka kommunalt dit då kostar det ju 15kronor bara att resa.

Hon lägger tillbaka smörpaketen igen och säger - Jag har ju förstås kvar smör hemma så jag kanske inte behöver köpa nåt ändå.

Manfred ser ut som han ska svimma av hunger och vill bara hem till våfflorna.

Jag tar ett kolöst paket från hyllan och lägger i min korg och säger att jag brukar köpa det här och att jag tycker att det är lika bra som det andra om än inte lika snygg förpackning.

Det är ju trots allt 3 kronor billigare. Tanten står kvar och ser fundersam ut.

Jag och Manfred fastnar vid dvd hyllan nära kassan och jag hör en liten andfådd röst bakom min rygg pipa

-Jag tog samma som du. Tack så mycket för hjälpen.

Jag tänker att det ska bli skönt när man har så mycket tid över att man kan ägna 10minuter åt att välja vilket smör man ska köpa.

Länge leve tantåldern

Min inkorg är till brädden fylld med mail från de engegerade föräldrarna i klass3 på en södermalmsskola. Tråden går under ämnet MAKTLEKAR och startade med ett meddelande om att en förälder hört att det förekommit den typen av lekar där man (ett barn) i detta fall betalat eller lovat betala någon (ett annat barn) för en tjänst tex att hämta en jacka eller bära en väska. Jag läser: "Det låter fruktansvärt med att kräva betalning för utfärda tjänster" och "Sedan kan betalningen ibland utebli och när det är killarna som inte får betalt blir det bråk”.

Många föräldrar passar också på att fläka ut sina barns allehanda besvär såsom magproblem och huvuvärk pga av helt andra anledningar än dessa "lekar" vilka deras barn aldrig sett, hört om eller deltagit i.

Tro mig (ni som känner mig gör det och ni andra får helt enkelt lita på att det är så)när jag skriver att jag helt är med på att Maktlekar måste stoppas till varje pris men med risk för att generalisera kan jag ändå inte undvika att göra en reflektion.

Flera av dessa höginkomsttagar föräldrar köper dagligen tjänster för pengar: Linas matkasse, Charlies änglar, städ och PT. Barn gör som man gör inte som man säger, liksom.

Jag läser vidare bland mejlen.

Spaltmeter efter spaltmeter med olika förslag om hur vi ska handskas med denna problematik.

Jag känner mig skyldig att göra ett klokt och pedagogiskt uttalande men är rädd för att mitt kanske latenta Tourettessyndrom ska slå till och att jag råkar skriva:

Jag tycker vi skickar inkasso eller i värsta fall en torped på de barnen som inte betalar för tjänsten de fått utförd.

Tiderna förändras...

På min tid i 8-10års åldern visste man att man inte var CP trots att man kunde bli kallad det både en och två gånger om dan. Min mamma hade inte en susning om att jag sa till Helene med det feta håret att hon kunde starta en smörfabrik.

Jag kan inte minnas att det kallades till krisföräldramöten ang hur man på ett rättvist sätt skulle dela in lagen på fotbollsplanen.

Inte ofta var det någon som talade om att alla måste få vara med och leka.

Hemliga klubbar var tillåtet.

När det blev slagsmål på skolgården kom en myndig vuxen och lyfte bort bråkstakarna i nackskinnet. Man visste att man inte sparkar på nån som ligger.

Den värsta kränkningen var när Håkan Kahm påpekade högt att jag hade jeans från Epa.

På min tid i 16-17års åldern visste man inte precis varför Tyskland valde att anfalla Ryssland men man visste exakt vilken "gubbe" som var den bäste langaren.

Man visste inte precis hur många procentenheter räntan väntas stiga men väl hur många procent alkohol en lemongin flaska innehöll.

På min tid visste inte föräldrarna att de engelska fraserna deras barn lärde sig på språkresan var Can I have a baccardi and coke? och Do you have a cigarette?

Man satt inte helgerna igenom och funderade på vilka meritpoäng som eventuellt behövdes för att överhuvudtaget kunna få ett jobb i framtiden.

Kan inte minnas att jag frivilligt läste "på västfronten intet nytt" för att få bättre betyg i SO (OÄ) Däremot läste jag med glädje böcker som Kram och Puss för att få större framgång hos killarna.

Jag vet inte om det var bättre förr men annorlunda var det iallafall.

Tjuvlyssnar på sonen och jämnårig kamrats leksamtal under legobygge:

-Du visste inte att min figur hade starka magiska krafter!

-Du hade egentligen fått tillåtelse att gå in i fortet men de högsta, de som bestämde, hade startat ett krig för de stora trollkarlarna hade ju sedan urminnestiden varit osams.

-Här har vi vår farkost. Det är jag som styr vart vi ska och du styr robotgranaterna och missilerna.

-Vi vet ju vad som gömmer sig där inne, svartmagikerna som lurar på sin brutala hämnd.

-Vi var bara i städer! För nära vattnet vet vi ju att vi förlorar stor del av vår magi.

-Här, här har vi våra glaskulor som liksom suger in magin och kraften i sig.

-Troff, swich bang.

-Kaptenen är en förrädare och vi kan aldrig veta vad som händer härnäst vjuiii.

-OOOOO puff.

-Du försökte kolla på din dator.

-Ja försökte söka liksom.

-Men det bankade på dörren och där kommer spöket.

-Spöket hade tappat armarna och benen med av min magiska stråle.

-Nu skulle vi vända magin. Nu läste du det där alfabetsordet baklänges för att dra tillbaka den onda magin.

-Nu krossar jag den kulan.

-Varför gjorde du det?

-Alltså då krossades hela spöket.

-Den där lillkillen hade ju slarvat bort den där viktiga nykeln.

-Min kusin lyckades hitta den för din kusin stod ju bara och kollade så att rymdskeppet funkade. -Kusinen, min alltså, gick ut för att kriga mot spöket som tappat kraft. Han fick ett stort rivsår i magen men det brydde ju inte vi oss om. osv

Tänk om man bara för en stund fick tillbaka någon barndomsförmåga. Om det var möjligt skulle jag med stor sannolikhet välja just denna förmåga att kunna styra sin värld och sina medmänniskor med hjälp av fantasin.

På krogen en helt vanlig fredagsnatt i stockholm:

-Nu är jag den snyggaste tjejen på hela stället!

-Då kom den hetaste killen fram till mig, Swisch.

-Han hade ju precis lämnat sin tjej eftersom han sett mig.

-Han drog upp sin feta plånbok,Zwing.

-Han gav order om att få in en rosabubblande dryck som skulle vara magisk,slurp.

-Han visste inte att jag redan använt min kraft för att hypnotisera honom.

-Plötsligt drog han upp en liten, liten ask ur fickan.

-Han visste inte att jag redan använt min röntgen syn.

-Han föll på knä och fick två stora blåmärken, men det brydde jag mig inte om.

-Sen var vi gifta,bodde i ett stort hus i skärgården och det var alltid sommar för vi hade byggt en vädermaskin osv.

Nu har jag dessvärre inte tillgång till denna "barnsliga" egenskap längre och vet att:

För det mesta är en prins en groda och vädret kallt och grått.

utmaningen från Cicci

Tio saker jag tyckte om som liten:

1.Att äta pinfärsk obegränsat antal skogaholmslimpskivor hemma hos Maria vars pappa jobbade som bagare

2.Att hälsa på mamma på jobbet och prova kläder i kostym ateljèn och provsitta boktipsets regnbågssoffan.

3.Att bada i vattentanken på landet.

4.När storasyrran fabulerade ihop läskiga, roliga och/eller snuskiga berättelser då hon var barnvakt.

5.Att samlas med alla kompisar efter sommarlovet och leka rödavitarosen vid gungorna sena ljumma kvällar.

6.Att klippa och frisera penntroll.

7.Att tugga på 5 bitar hubbabubba tuggummi samtidigt och vinna i största bubbla.

8.Att släppa ut vandrande pinnar i klassrummet som käkade upp frökens krukväxt.

9.Att åka rullskridskor i de söta killarnas bostadsområden.

10.Att spela kort eller monopol en hel natt.

Tio saker jag inte tyckte om som barn:

1.Blottaren i Nettans port som fes i hissen.

2.Zigenar Tommy som hotades med kniv, sas det.

3.När jag var med och mobbade Heleneskenben.

4.När storasyrran fabulerade om vampyrer och målade två bitmärken på min hals då jag sov.

5.Att spela bollsporter på gympalektionen.

6.Att titta på motorsågsmassakern för att inte verka mesig i alldeles för spädålder.

7.Att tvingas pussa ..... i ryskaposten leken.

8.Att svälja en matsked vinäger i smakleken.

9.Att tvingas äta upp fläskcarrèn i skolmatsalen trots kväljningar.

10.Att vara Björn när vi mimade till Abba

L-verktyg

Jag gillar montering och har alltid så gjort. Älskar att följa ritningar, instruktionsböcker och kartor.

Orienteringen i skolan liksom som ärtsoppan i matsalen var två ting under grundskoletiden som inte var socialt accepterade att tycka om men jag gjorde det, i smyg såklart.

Alla möbler i hemmet under min uppväxttid som krävde någon form av verktygsjobb, innan bruk, föll på min lott.

Jag stod beredd med hammaren eller vad det nu kan ha varit för att snabbt kunna gripa in när bokhyllan passerat de andra medlemmarna i familjen.

Från respektive rum hör jag dem.

Mammas argröst-Det är väl fan att det alltid ska saknas nån del!

Storasysters fnysande : Jag har väl annat att göra än det här hantverksjobbet!

Toppat av lillasyrrans hysteriska gråt för vi kommer aldrig få ihop det.

Men det fick vi (jag) alltid till slut.

Trots min fortsatta kärlek för montering, borrande och meckande äger jag endast två stycken rostiga skruvmejslar i taskig kvalitet, en hammare som jag ärvt från mormor, en rostig såg som vi hittade under en bro och såklart 150st av de där små L formade verktygen man får med i varenda låda från Ikea. Tyvärr är alla i samma storlek.

Jag har turen att bo i samma trappuppgång som en verktygsinnehavare av stora mått.

Mina andra grannar har vant sig vid springet med vertyg mellan våningsplanen.

För ca fem år sedan behövde jag lossa ett cykeldäck. Ringde verktygsmannen och bad att få låna ett sånt 6-kantigt Ikea verktyg fast i större storlek.

Jag fick med mig ett helt set i olika storlekar och samt en upplysning om vad detta lilla verktyg faktiskt heter.

Åren har gått och igår var det dags att byta bromsklossar. Verktygsmannen med sitt kitt kom till nytta.

Fick ikväll sms från utlånaren som löd: Fått punka och behöver INSEXnyckeln. Men hallå, vadå insexnyckeln? Försöker han månne sig på ett dirty skämt eller?

Sakta trillar femöringen ner.För fem år sedan hörde jag fel. I fem års tid har jag trott att han sa INSEKTSnyckel!

Vid varje möbelmontering och punkalagning under en 5-års tid har jag funderat, vridit och vänt på detta lilla verktyg för att försöka förstå hur namngivarn tänkte.

Har verkligen försökt hitta någonting i tinget eller i dess användningsområde som på något vis skulle kunna härledas till nåt insektsaktigt. Tänk och tänkt för att försöka komma på någon logisk förklaring till detta märkliga dop. Tills jag slutligen kände mig lite som Pippi då hon letar efter något som hon kan kalla Spunk. Kapitulerar och accepterar namnet.

För att inte tala om hur många gånger jag hunnit använda mig av det felaktiga namnet.

-Tror du verkligen att du kommer få loss den muttern med skiftnyckel(överlägset) man måste faktiskt använda en INSEKTSnyckel(raljerande). Pinsamt!!

Tröstar mig med hantverkstyper inte ofta blir beskyllda för att vara översmarta och att ingen ställer några större krav på språkbruket när man meckar och sånt.