torsdag 13 augusti 2009

L-verktyg



Jag gillar montering och har alltid så gjort. Älskar att följa ritningar, instruktionsböcker och kartor.
Orienteringen i skolan liksom som ärtsoppan i matsalen var två ting under grundskoletiden som inte var socialt accepterade att tycka om men jag gjorde det, i smyg såklart.

Alla möbler i hemmet under min uppväxttid som krävde någon form av verktygsjobb, innan bruk, föll på min lott.
Jag stod beredd med hammaren eller vad det nu kan ha varit för att snabbt kunna gripa in när bokhyllan passerat de andra medlemmarna i familjen.
Från respektive rum hör jag dem.
Mammas argröst-Det är väl fan att det alltid ska saknas nån del!
Storasysters fnysande : Jag har väl annat att göra än det här hantverksjobbet!
Toppat av lillasyrrans hysteriska gråt för vi kommer aldrig få ihop det.
Men det fick vi (jag) alltid till slut.

Trots min fortsatta kärlek för montering, borrande och meckande äger jag endast två stycken rostiga skruvmejslar i taskig kvalitet, en hammare som jag ärvt från mormor, en rostig såg som vi hittade under en bro och såklart 150st av de där små L formade verktygen man får med i varenda låda från Ikea. Tyvärr är alla i samma storlek.

Jag har turen att bo i samma trappuppgång som en verktygsinnehavare av stora mått.
Mina andra grannar har vant sig vid springet med vertyg mellan våningsplanen.
För ca fem år sedan behövde jag lossa ett cykeldäck. Ringde verktygsmannen och bad att få låna ett sånt 6-kantigt Ikea verktyg fast i större storlek.
Jag fick med mig ett helt set i olika storlekar och samt en upplysning om vad detta lilla verktyg faktiskt heter.
Åren har gått och igår var det dags att byta bromsklossar. Verktygsmannen med sitt kitt kom till nytta.
Fick ikväll sms från utlånaren som löd: Fått punka och behöver INSEXnyckeln. Men hallå, vadå insexnyckeln? Försöker han månne sig på ett dirty skämt eller?
Sakta trillar femöringen ner.För fem år sedan hörde jag fel. I fem års tid har jag trott att han sa INSEKTSnyckel!
Vid varje möbelmontering och punkalagning under en 5-års tid har jag funderat, vridit och vänt på detta lilla verktyg för att försöka förstå hur namngivarn tänkte.
Har verkligen försökt hitta någonting i tinget eller i dess användningsområde som på något vis skulle kunna härledas till nåt insektsaktigt. Tänk och tänkt för att försöka komma på någon logisk förklaring till detta märkliga dop. Tills jag slutligen kände mig lite som Pippi då hon letar efter något som hon kan kalla Spunk. Kapitulerar och accepterar namnet.
För att inte tala om hur många gånger jag hunnit använda mig av det felaktiga namnet.
-Tror du verkligen att du kommer få loss den muttern med skiftnyckel(överlägset) man måste faktiskt använda en INSEKTSnyckel(raljerande). Pinsamt!!
Tröstar mig med hantverkstyper inte ofta blir beskyllda för att vara översmarta och att ingen ställer några större krav på språkbruket när man meckar och sånt.

4 kommentarer:

michanek sa...

:-) Tycker det var duktigt av dig att minnas ett namn öht. Jag kallar det typ "pinne åt två håll".

my sa...

Oss meckare mellan så trodde jag också att det hette insektsnyckel till för några år sedan. Jag tror liksom att man använder ett ord man känner till, å då kan det bli fel.
Disa 4 år: I dag har vi varit på konserv i universitetsaulan.
?
Konsert alltså.
Eller hångla istället för mangla!
En annan kompis trodde till hon var runt 20, att det hette ”han svor som en borstspindel”. Vem fan vet vad en borstbindare är idag liksom? (varför de skulle svära mer än andra vet jag dock inte)
Michanek: Strålande beskrivning #skrattar#

li.te sa...

Michanek: Det känns väldigt mycket du att kalla ngt för "pinne åt två håll" å andra sidan kommer du nu minnas ordet Insexnyckel hela ditt liv.
My: Jag skulle lätt häva ur mig de fulaste av fula svordomar om jag stötte på en "borstspindel". Jag trodde långt upp i åldern att jag övertrackaserade mitt konto:-/
Det var för övrigt kommentator ett som rättade mig på denna punkt, tack!

Beatrix Vnunk sa...

När jag och Olle hade varit ihop i fem år hotade han mig med att det skulle bli "tusen ålar" om jag inte gjorde som han sa.
Hahahaha. Då var han 35 och hade i hela sitt liv trott att det hette så. Jag frågade försynt varför han trodde att det hette så.
- Tjaaa, började han irriterat, det känns ju som om det kommer tusen...
Han avslutade aldrig meningen och vi talade inte mer som saken.