Har börjat förstå att det sker förändringar efter fyrtio.
Saker jag tycker är bra och saker som känns mindre upphetsande men desto mer märkbara.
Mina turer i spåret har gått från snabba löp med DJ remixade discolåtar vidare genom powerwalk till GipsyKings för att landa i lugna promenader till Aretha Franklin ev inom kort med halkskydd under skorna. Man vill ju inte bryta sig!
Mina ögon klarar inte längre av att tyda bokstäver i dunkla rum eller med stearinljus som enda ljuskälla nehe nu kräver gula fläcken starka hallogenlampor.
Gått från hatande av arga lappar i tvättstugan till dovt muttrande tvättstugesnut.
Behöver inte längre aktivt tvinga mig till att slå igen den braiga boken eller stänga av det intressanta programmet på tvn. Klockan tio som på en given signal klistrar ögonen ihop sig för att lika bestämt spärra upp sig vid sex (obs klockan sex och inget annat) vardag som helg.
Småler snarare halvsmickrat än hånskrattar åt en halvful(l) man som sluddrar en mening med ordet vacker och mitt namn i.
De vidöppna dörrarna till exen har stängts och reservnycklarna har ärvts av någon kramglad flicka som gärna levererar sig med taxi, klockan tre vilken natt som helst, rakt in i sängkammaren.
Märker att jag inte upprörs och bryr mig lika mycket längre och det är ju en himla tur för annars hade jag varit förfärligt mycket mer arg på dessa onödiga åldersförändringar.
