Tävlingsmänniska?

En kväll i tidig sommartid med arbetskamraterna på kvarnen deklarerar jag efter en armbrytnings turnering att jag iallafall inte är någon tävlingsmänniska. Jag har nämligen aldrig sett mig som en sådan. Bryr mig väldigt lite om jag förlorar i spel. Men nu undrar jag om definitionen tävlingsmänniska innebär tävlande mot en eller flera andra individer eller om man möjligen ingår under den gruppen om man ofta utmanar sig själv i olika sammanhang?Jag jobbade många år på Östermalm och för att komma upp till själva torget från tbanan använder man två mega långa rulltrappor. Min utmaning började av ren rastlöshet med att jag gick dessa i maklig takt för att inom kort öka på takten och ytterligare en tid senare nästan små springa. Allt detta bara för att utmana mig själv. Efter en tid började jag snegla mot den parallgående rulltrappan och upptäckte allt som oftast en man som med jämna steg besteg sin rulltrappa i samma takt som jag. Följden blev att jag ökade, han ökade, jag ökade osv. Denna procedur upprepades i snitt 3 gånger per vecka med olika män och ibland kvinnor. En sorts tyst tävlan med outtalade medaljlösa vinnare.

Det finns en mördarbacke i mitten av "min" springrunda som jag i början med nöd och näppe klarade av utan att dö av en flåsattack. Nu brukar jag kunna ta den två gånger. Men ikväll flög utmaningsdjävulen i mig och jag tänkte testa om det var möjligt att klara 3 uppspring. En kille står nedanför och stretchar. När jag är inne på min andra upprusning hör jag super snabba steg bakom mig. Blir nästan lite skraj och ökar farten trots andnöden. När jag vänder mig om får jag se att det var killen som rusat upp och vänt på samma ställe som jag. Jag ska ju köra min sista vända och åter supersamma supersnabba steg bakom, han igen. Då bara måste jag orka en fjärde vändning uppåt fast jag inte alls orkar egentligen. Upp och han efter igen lika snabb. Fan måste ta en till trots att jag känner mig färdig för inläggning i syretält. Upp och samma sak igen. Men sen fick det vara bra och jag springer vidare.

Jag har ingen aning om vem som vann och jag tävlade ju egentligen inte alls,tror jag :-?

Herr Tass

Är kattvakt i två hushåll och blomstervakt i tre i ca en vecka. Katter är jag i ärlighetens namn lite rädd för men mata och klappa de som klappade vill bli går an. Förstår nu varför inga blommor finns i mitt hem. Vet ni hur låååång tid det tar att vattna ca150 krukväxter i olika rum? För att inte tala om balkongblommorna som tappar sina kronblad när man försöker peta in pipen på vattenkannan för att inte dränka den middagsätande grannen på balkongen under. Jag skulle tex hinna se om Mamma Mia tre. gånger, hinna laga fisksoppa kanske tio gånger, hinna åka på fyra stycken en dags turer till åland, hinna läsa om mina böcker för tredje gången osv.

Men att få förmånen att lära känna den majestätiska Herr Tass skulle kunna få mig att skippa allt utom möjligen en fisksoppa. Mamma Mia däremot kommer finnas i min dvd inom kort. Två STORA feelgood upplevelser på en och samma dag får mig att både skratta och gråta.

Liza hjärtar Meryl och Tass är lika med sant.

Barntillåten film.

Lider så fruktansvärt av att se barnfilmer (undantaget Astrid Lindgren såklart) i allmänhet och tecknade sådana i synnerhet. Ibland händer det att jag åker på att gå på bio och plåga mig igenom dessa gapiga, högljudda och slangfyllda "skräckfilmer" då vi har turen? att ofta få gratisbiljetter. Det har hänt att jag njutit av 1,38 minuters powernapp och fått svara svävande och lika som de andra angående filmens handling. När det är gratis kan jag tom stå ut med sparkar i ryggen, oupphörligt prasslande djupt ner i godispåsarna, konstanta 3 årsbarnrösters frågande -Varför gjorde han så? Inte underligt kanske att de frågar då filmen är från 7år.. Djupare papparöster som förklarar och förklarar, mammors frågande om kissnödighet osv. Allt detta är svårare att mäkta med då man slängt upp 150kr för biljetten till mig och en 6åring! Men vad jag absolut inte kan stå ut med är den klart missriktade reklamen innan barnfilmen. Jag ifrågasätter reklam riktad mot barn äverhuvudtaget men: Hur många 3-8 åringar behöver veta hur enorm uppsugnings förmåga nya libress har? Hur många av dem behöver känna till att aktionfilmen xxx snart har premiär på en bio nära dem? Eller bevittna en lång trailer av Narnia (åldersgräns 11).
Nu är jag inte som det kanske verkar en curling person som tror att man kan skydda barn från allt vuxet men min vision är att så länge som möjligt inte pracka på dem nåt de inte bett om.

Trodde de var nöjda och glada nu

Packade med tomma burkar för bärfyllnad, pannkaksfyllda bytter för tömning och torra badkläder för nedblötning går utflykten mot Hellasgården. Eftersom mina cyklar stjäls innan jag hinner blinka och de fakto att jag inte haft föräldrar som tyckt att ej röka är likamed betalt körkort så både rökte och festade jag hellre än övningskörde. Så tvärbana och två bussar ska ta oss till vårt mål för dagen.
Vanan trogen lyser tvärbanans konduktörernas leenden med sin frånvaro. Bra 74:an kommer om två minuter.
På busshållplatsen finns en mamma med sin dotter 4 år som upplyser oss om att bussen står still i broöppning och nog blir sen. Informationen hade mottagits av väninna med barn som redan befann sig på bussen. Efter 15 minuter kommer då bussen.
Jag och sonen kommer på först och jag hinner inte exakt höra upptakten till dramat som sedan utspelar sig.
Kvinnan med barnet har en remsa som inte får användas eftersom priserna minsann höjts sen första juli. Kvinnan försöker med en, för mig, bra lösning att kanske man kunde stämpla ett par xtra rader då eftersom deras väntande sällskap redan sitter längst bak i bussen och de inte vet vart de ska kliva av.
Nädu, så kan man minsann inte göra utan du får allt köpa en Sms biljett.
Kvinnan pustar ut och frågar hur man gör för ingen info finns på denna station.
Suraste chaffören svarar då att det har han minsann inte tid att visa hur man går tillväga utan beordrar henne att kliva av bussen och ta nästa.
Den går om 20 minuter alltså god tid för att förbereda sig bättre!!
Dörrarna slås igen och barnagråt och pling på stanna knappen hörs från långt bak i bussen. Bussåkande väninna till avkastad går fram i bussen vid närmaste rödlyse och ber chaffören släppa av henne eftersom väninnan inte vet var de ska men näpp.
Närmaste hållplats i detta fall är inte närbelägen och vi ska oxå av där för bussbyte. Kvinnan och jag tittar frågande på varandra. Hennes dotter gråter och upprepar att det var en mycket elak chaffis. Min son undrar varför de inte fick åka med och jag kan ju inte veta det. Men gissa då mamma. Ja, kanske för att han måste jobba och inte får vara ute i solen och mumsa pannkaka med nyplockade blåbär till.
Nu kom vår nästa buss och jag sträcker snällt fram förköpshäftet stämplat för 25 minuter sen och anger slutdestination vilken finns 3 stationer bort. Kan nu inte till hundra procent de olika zonerna i sl`s nät men visste faktiskt att jag var färdigstämplad och hade 35minuter till godo. Denna sura chafför lyfter stämpeln en halvmeter upp i luften och min protest fastnar tillsammans med rädslan för att bli stämplad över fingrarna som jag håller biljetten med. Han stämplar lika många klipp till och jag frågar om det verkligen kostar så mycket. Ja minsann. Sätter mig med vetskap om att han har helt fel men är fortfarande halvt chockad över dessa två så icke servicemindade männinskors val av yrke. En dam "väcker" mig ur förlamningen och säger att det bara är 2 klipp ut till Hellas. Jag förvandlas i samma ögonblick till en frustande ko men lägger delvis band på mig eftersom oftast lugn men bestämd vinner. -Du jag hade faktiskt redan stämplat och det är inte fyra klipp som gäller. -Det skulle du sagt att du redan stämplat! - Jag hann inte, dessutom kunde du ha tittat. Men om du är snäll och bara korrigerar detta misstag nu. - Du, det gör jag när du ska kliva av och inte en sekund innan, du ser väl att jag kör nu.
Då gick jag och satte mig igen. Sonen igen- En till som inte får blåbär och bada.
På något vis trodde jag de var nöjda nu med sin elva timmars vila och sina 10 procent i löneökning men de bli nog bara nöjda den dagen de får köra passagerar fritt eller något.
Finns det inget gammalt kartotek nere i bunkern vid centralen som behöver arkiveras eller gamla tidtabeller som måste strimlas? Där skulle de kunna sitta och tänka över sina hyss liksom.