Vi pratar timme ut och timme in om genus på jobbet. Vi jobbar högst genusbetonat och har döpt den rosa dockan till Knut och den blå till Rut. Men hjälper det? Barnen får allt från leksaker och kläder till biofilmer och events presenterat i rosa och mjukt för flickor respektive blått och coolt för pojkar. I helgen är det monster jam på globen. Horder av pappor med söner och en åh annan ny flickvän ska få var med om årets grabbevent. Farsdag ska firas "Amerikanskt öronbedövande roligt" Undomspojkar säljer byggarbetar hörselskydd vid ingångarna och en och annan liten medborgare klarar kanske hörseln medans många andra tycker att ljudet jämte 4 tons luftfordon med 1500 hästkrafter ju är det coola, liksom.
Fick biljetter till Gala premiären av Disneys Tingeling på älvornas ö härom veckan. Frågar sonen 7 år om han vill gå. Det vill han innan jag läst upp texten på inbjudan " Kom och va med när de vackra älvorna förbereder sig för att ta emot våren i Landet ingenstans. Klä gärna ut dig i de älvlikaste kläder du har och varför inte ett par flortunna vingar så får du flyga med på äventyret där Tingeling lär sig att om hon är sann mot sig själv så kan det hända magiska saker"
-Mamma, jag vill inte gå på den bion.
Han minns så väl sitt senaste flickfilms trauma då han som enda pojke besåg Barbi på resa omgärdad av små Barbi utklädda flickor.
Jag låter honom slippa. Jag låter mig slippa. Till sonens stora förtret låter jag mig slippa även monster jam och allsvensk fotboll.
5 kommentarer:
Ja kära någon. Det finns folk som tror att jämställdheten har gått framåt sedan 60-talet. De lever i en lögn. När jag växte upp lekte pojkar och flickor tillsammans och samma lekar passade alla. Vi gick på samma filmer. Alla var vi praktiskt och bekvämt klädda. Ingen jävel drömde om att glittra. När jag tänker på saken undrar jag om färgen rosa var uppfunnen.
Jo, rosa var nog uppfunnen... men inte direkt gångbar. Jag var lätt rödhårig och fick bruna och gröna kläder som passade mitt hår. Mamma släpade mig och mina syskon på demonstrationståg: ”USA, ut ur Vietnam” typ.
Jag tror att jag uppfostrat mina lika. Men, när jag rannsakar mig själv, minns jag följande:
Frans 2 år: Jag vill snickra med brädträ och spikar!
Jag: Du får vänta tills pappa kommer hem. (!)
Egentligen var jag bara trött, jag kan snickra, men med en bebis på 6 månader i famnen, kände jag att jag inte orkade med några hammare och spikar. Budskapet till Frans var nog ändå (tyvärr) kristallklart: Mammor snickrar inte, det gör pappor.
Ve mig!
alltihop är bara så jävla beklämmande och varje gång man sätts på prov så visar det sig att man är en del av skiten.
Förut tänkte jag alltid att det vore höjden av hemskt ansvar att få en dotter. Sen har jag kommit på att hästparten ligger ju hos pojkföräldrar. Och nu tänker jag att det måste vara dygnet-runt-ångest att vara förälder öht.
För övrigt har min mamma alltid klagat över att det inte fanns något rosa att klä sina barn i på 70-talet. Hon typ färgade själv och köpte utomlands för att klä mig i favoritfärgen rosa.
Hon brukar anse att 70-talet var ren terror och diskriminering för dem som gillade glitter och glamour.
Jag minns faktiskt att alla foträtingar på gården avskydde henne när hon hävdade sin rätt att få vara marxist i höga klackar och smink. Och jag var retad - en rosa bland det gröna i vietnamtåget. Suck.
Micha, My och Torgny: Min mamma körde sportbil behålös i keps och skruvade i både glödlampor och muttrar hemma. Har liksom aldrig slagit mig att det finns typiska manliga resp kvinnliga sysselsättningar. Det är därför jag blir vansinnig när "samhället" prackar på mina barn Att "rosa är en tjejfärg" Att "tjejer inte klättrar i träd" Att "tjejer kan inte spela fotboll" Min dröm är att alla gör det de är bra på med eller utan glitter och höklackat.
Så rätt Liza, det är ju precis det man vill förmedla som förälder!
Sen kan jag ändå höra mig själv säga till elev i klassrummet:
”Vad är du inne på för gulle-gull sida då? ( lite irriterat ska understrykas, eftersom vi hade formgivning på schemat, inte surftid, som för övrigt inte existerar mer än i elevernas hjärnor.) Sidan i fråga var tydligen någon typ av spelsida, där man kunde kolla hur spelandet hade gått. Sidan var tokrosa och som sagt gullegullgullig.
Sajten visade sig vara en spelsajt som handlade om krigiska, dinosaurieräder och attacker. ytterst krigisk, inte gullegull alls... annat än på färgen (den färg man blivit fostrad att tro är tjejigt mesig).
Frans bär gärna rosa tröja och jag är tyvärr krusedullbefriad.
Skicka en kommentar