tisdag 9 februari 2010


Tjuvlyssnar på sonen och jämnårig kamrats leksamtal under legobygge:

-Du visste inte att min figur hade starka magiska krafter!
-Du hade egentligen fått tillåtelse att gå in i fortet men de högsta, de som bestämde, hade startat ett krig för de stora trollkarlarna hade ju sedan urminnestiden varit osams.
-Här har vi vår farkost. Det är jag som styr vart vi ska och du styr robotgranaterna och missilerna.
-Vi vet ju vad som gömmer sig där inne, svartmagikerna som lurar på sin brutala hämnd.
-Vi var bara i städer! För nära vattnet vet vi ju att vi förlorar stor del av vår magi.
-Här, här har vi våra glaskulor som liksom suger in magin och kraften i sig.
-Troff, swich bang.
-Kaptenen är en förrädare och vi kan aldrig veta vad som händer härnäst vjuiii.
-OOOOO puff.
-Du försökte kolla på din dator.
-Ja försökte söka liksom.
-Men det bankade på dörren och där kommer spöket.
-Spöket hade tappat armarna och benen med av min magiska stråle.
-Nu skulle vi vända magin. Nu läste du det där alfabetsordet baklänges för att dra tillbaka den onda magin.
-Nu krossar jag den kulan.
-Varför gjorde du det?
-Alltså då krossades hela spöket.
-Den där lillkillen hade ju slarvat bort den där viktiga nykeln.
-Min kusin lyckades hitta den för din kusin stod ju bara och kollade så att rymdskeppet funkade. -Kusinen, min alltså, gick ut för att kriga mot spöket som tappat kraft. Han fick ett stort rivsår i magen men det brydde ju inte vi oss om. osv

Tänk om man bara för en stund fick tillbaka någon barndomsförmåga. Om det var möjligt skulle jag med stor sannolikhet välja just denna förmåga att kunna styra sin värld och sina medmänniskor med hjälp av fantasin.

På krogen en helt vanlig fredagsnatt i stockholm:

-Nu är jag den snyggaste tjejen på hela stället!
-Då kom den hetaste killen fram till mig, Swisch.
-Han hade ju precis lämnat sin tjej eftersom han sett mig.
-Han drog upp sin feta plånbok,Zwing.
-Han gav order om att få in en rosabubblande dryck som skulle vara magisk,slurp.
-Han visste inte att jag redan använt min kraft för att hypnotisera honom.
-Plötsligt drog han upp en liten, liten ask ur fickan.
-Han visste inte att jag redan använt min röntgen syn.
-Han föll på knä och fick två stora blåmärken, men det brydde jag mig inte om.
-Sen var vi gifta,bodde i ett stort hus i skärgården och det var alltid sommar för vi hade byggt en vädermaskin osv.

Nu har jag dessvärre inte tillgång till denna "barnsliga" egenskap längre och vet att:
För det mesta är en prins en groda och vädret kallt och grått.

2 kommentarer:

my sa...

Fast det är ljust ända till 4! Tjoho, bang.

Beatrix Vnunk sa...

Hahahaha! Korrektemundo!