utmaningen från Cicci

Tio saker jag tyckte om som liten:

1.Att äta pinfärsk obegränsat antal skogaholmslimpskivor hemma hos Maria vars pappa jobbade som bagare

2.Att hälsa på mamma på jobbet och prova kläder i kostym ateljèn och provsitta boktipsets regnbågssoffan.

3.Att bada i vattentanken på landet.

4.När storasyrran fabulerade ihop läskiga, roliga och/eller snuskiga berättelser då hon var barnvakt.

5.Att samlas med alla kompisar efter sommarlovet och leka rödavitarosen vid gungorna sena ljumma kvällar.

6.Att klippa och frisera penntroll.

7.Att tugga på 5 bitar hubbabubba tuggummi samtidigt och vinna i största bubbla.

8.Att släppa ut vandrande pinnar i klassrummet som käkade upp frökens krukväxt.

9.Att åka rullskridskor i de söta killarnas bostadsområden.

10.Att spela kort eller monopol en hel natt.

Tio saker jag inte tyckte om som barn:

1.Blottaren i Nettans port som fes i hissen.

2.Zigenar Tommy som hotades med kniv, sas det.

3.När jag var med och mobbade Heleneskenben.

4.När storasyrran fabulerade om vampyrer och målade två bitmärken på min hals då jag sov.

5.Att spela bollsporter på gympalektionen.

6.Att titta på motorsågsmassakern för att inte verka mesig i alldeles för spädålder.

7.Att tvingas pussa ..... i ryskaposten leken.

8.Att svälja en matsked vinäger i smakleken.

9.Att tvingas äta upp fläskcarrèn i skolmatsalen trots kväljningar.

10.Att vara Björn när vi mimade till Abba

L-verktyg

Jag gillar montering och har alltid så gjort. Älskar att följa ritningar, instruktionsböcker och kartor.

Orienteringen i skolan liksom som ärtsoppan i matsalen var två ting under grundskoletiden som inte var socialt accepterade att tycka om men jag gjorde det, i smyg såklart.

Alla möbler i hemmet under min uppväxttid som krävde någon form av verktygsjobb, innan bruk, föll på min lott.

Jag stod beredd med hammaren eller vad det nu kan ha varit för att snabbt kunna gripa in när bokhyllan passerat de andra medlemmarna i familjen.

Från respektive rum hör jag dem.

Mammas argröst-Det är väl fan att det alltid ska saknas nån del!

Storasysters fnysande : Jag har väl annat att göra än det här hantverksjobbet!

Toppat av lillasyrrans hysteriska gråt för vi kommer aldrig få ihop det.

Men det fick vi (jag) alltid till slut.

Trots min fortsatta kärlek för montering, borrande och meckande äger jag endast två stycken rostiga skruvmejslar i taskig kvalitet, en hammare som jag ärvt från mormor, en rostig såg som vi hittade under en bro och såklart 150st av de där små L formade verktygen man får med i varenda låda från Ikea. Tyvärr är alla i samma storlek.

Jag har turen att bo i samma trappuppgång som en verktygsinnehavare av stora mått.

Mina andra grannar har vant sig vid springet med vertyg mellan våningsplanen.

För ca fem år sedan behövde jag lossa ett cykeldäck. Ringde verktygsmannen och bad att få låna ett sånt 6-kantigt Ikea verktyg fast i större storlek.

Jag fick med mig ett helt set i olika storlekar och samt en upplysning om vad detta lilla verktyg faktiskt heter.

Åren har gått och igår var det dags att byta bromsklossar. Verktygsmannen med sitt kitt kom till nytta.

Fick ikväll sms från utlånaren som löd: Fått punka och behöver INSEXnyckeln. Men hallå, vadå insexnyckeln? Försöker han månne sig på ett dirty skämt eller?

Sakta trillar femöringen ner.För fem år sedan hörde jag fel. I fem års tid har jag trott att han sa INSEKTSnyckel!

Vid varje möbelmontering och punkalagning under en 5-års tid har jag funderat, vridit och vänt på detta lilla verktyg för att försöka förstå hur namngivarn tänkte.

Har verkligen försökt hitta någonting i tinget eller i dess användningsområde som på något vis skulle kunna härledas till nåt insektsaktigt. Tänk och tänkt för att försöka komma på någon logisk förklaring till detta märkliga dop. Tills jag slutligen kände mig lite som Pippi då hon letar efter något som hon kan kalla Spunk. Kapitulerar och accepterar namnet.

För att inte tala om hur många gånger jag hunnit använda mig av det felaktiga namnet.

-Tror du verkligen att du kommer få loss den muttern med skiftnyckel(överlägset) man måste faktiskt använda en INSEKTSnyckel(raljerande). Pinsamt!!

Tröstar mig med hantverkstyper inte ofta blir beskyllda för att vara översmarta och att ingen ställer några större krav på språkbruket när man meckar och sånt.

Jag bestämde mig till slut för att trotsa den bekväma "stannahemmasidan" i mig och auktoritärt tvinga bort sonens bekväma "spelafotbollpåWiisida" till förmån för en tur i Natur.
Många borttvingningar innan ivägkomst: Att packa alla saker i en resväska på hjul bort, att bara besöka öar med skärgårdskrogar bort, att kolla efter sistaminuten stuga eller vandrarhem bort osv.
Den enda kompromissen med viss bekvämlighet blev att sova första natten i gäststuga hos vänner på Ornö samt medtag av ett Nintendo DS spel utan laddare (batteriet räcker ca 2 timmar)att användas endast på de långa pendeltågs resorna.

Alltså, med humöret på topp och 70liters ryggsäck (varför det är det liters och inte kilos mått i ryggsäcks frågor vet jag inte) fullsmockad med tält, självuppblåsande liggunderlag och spritkök tog vi tvärbanan mot Årstaberg för vidare transport med pendeltåg, annat pendeltåg, buss, bilfärja och slutligen bil till första stoppet på Ornö.
Sonen lider av åksjuka och den slingriga Dalarövägen bådade inte gott. Grönare och grönare blir han i ansiktet, mer och mer desperat blir tonen i rösten "ere långt kvar? E vi inte framme nu?" Duktiga pojke hinner av bussen innan han vänds ut och in. Vi hann med färjan och sonen mådde bra igen förutom vissa bekymmer angående att det var pinsamt att spy på gatan (arv i rätt nedstigande led från mig).

På Ornö väntade efterlängtad lekstund för sonen med tvillingkompisarna (som är lillebröder till 2 år äldre tvilling pojkar) och tillika efterlängtad pratstund med öl för mammorna. Pasta, bad, sol, fotboll, tennis och mygg kantade aftonen.
När sonen och jag slutligen bäddat ner oss i deras lillstuga funderade jag på människors förmåga att överleva.

Jag menar jag har två barn med 7års mellanrum och här pratar vi människor som klarat logistiken i vardagen med 4 pojkar inom en 3års ram.
Fraser som"Hur många köttbullar får man ta" var som kinesiska för min son.
Styrkt inför camping med ett barn blev vi skjutsade till bilfärjan för att än en gång pendla.
Handenterminalens kiosk lämpade sig bäst för inköp av nya "remsor" och snacks.

Fem minuter innan tågavgång,vänligen använd chipet på ditt betalkort anvisas jag.

Vänligen ta ej ur kortet innan köpet är klart anvisas jag.

Tre minuter till avgång 300 meter till perrongen, tung ryggsäck att bära.

Springer och knuffas, tränger och puffas och lyckas precis komma på tåget som går en gång i timmen mot nynäshamn.

Vi spelar kort och skrattar åt att man kan döpa en station till krigslida och kommer fram i god tid innan båten mot nåttarö avgår. Tid för att äta något gott. Beställer och ska betala! Men med vad? Kortet finns ingenstans. Ni känner igen känslan? Man letar hundra gånger på samma ställe med en liten gnista hopp om att man lagt det i en annan ficka än den där det alltid är.
Minnet av anvisningen ta ej ut kortet innan köpet är klart flimrar förbi.

Efter ett par sekunder eller minuter sjunker den sanningen sakta in och blir verklig. Samtidigt får jag frågan från sonen "när kommer maten?" Lite kontanter har jag och det räcker till en mutburk pringles till lunch. Blir plötsligt coollugn och vänder tillbaka mot Handen.

Flera pokerpartier och två gångers passerande av krigslida utan skratt är vi åter i Nynäshamn.
Båtturen över bjuder på det vackraste av skärgården och väl framme på "sandön" infinner sig äntligen känslan av välmående.

Lanthandeln är öppen med alla sina delikatesser och tältplatsen tio sekunders gångväg från affären är glest betältad.
Camparna häckar alla utanför sina tält i sina campingstolar och tittar nyfiket på oss nyanlända. Hjälp, ska de glo när jag ska misslyckas med att slå upp tältet? Gulp, tänk om mitt minikök sprängs när jag ska koka kaffe?

Med låtsas säkerhet och en uppsyn av vanecampare packar jag upp tältet.

Glädjs åt att jag faktiskt provtältade 5 min nedanför huset dagen innan avfärd samt att tidigare tältare lämnat kvar stenar för nedsalgning av pinnarna.

Mitt tält står stadigt inom tio minuter och kaffet kokar inom tjugo.
Jag blir Lotta på Bråkmakargatan och säger till sonen att"Visst ere konstigt med mig, jag kan allting" Han muttrar surt"utom att få med dig bankkortet då da!"
Vi enas om att "göra" hela ön under vistelsen och börjar med kvällspromenad till Drottninggrottan och Storasand. "Åh, kolla renar" utbrister son då dovhjortarna kollar in oss mellan betandet i skymningen.

Somnar utmattade och vaknar sent aningen ledbruten i höfterna trots självuppblåsande liggunderlag.
Kväll två blåste jag manuellt upp mitt liggunderlag somnade mjukt till syrsornas sång och sonens snusande. Vanknade ontfri till fågelkvtter och nybakat bröd med spritkökskaffe.

Dagarna for förbi med klippklättring, bad, SOL och fiske på deg utan Napp (det tackar vi båda särskilt för).
Campa är nog min grej men aldrig mer på en campingplats då tältgrannarnas samtalsämnen gick runt i en cirkel från arbetsförmedlingens, förtidspensionens och sjukbidragets brister samt de enorma krav som ställs på de som "tagare" av dessa tjänster över en hel del ölburkar.
Nej nu känner jag som den vanecampare jag är att fler spännande platser är värda tung ryggsäckskånk.