Änglar finns men inte renar

Sonen "tvärsäker" veckorna innan jul på att tomten inte finns. Ingen cool kille i klassen tror det. Jag frågar hur det är med nissarna då da. Vems barn är de i såfall? - Äh, Nissarna är inte barn till tomten. De är slavar till tomten ju. De bara jobbar och jobbar utan lön medan han (tomten) bara latar sig. -Ja men, då måste du ju tro att tomten finns om du tror på nissarna? Inget svar.

Av någon anledning, kanske den enkla att: tro på tomten hör barndomen till, vill jag förlänga barndomen för 7-åringen och envisas med att hitta olika förklaringar till Tomtens existens.

När sonen säger att det är en man som är utklädd säger jag att det är tomten som klätt sig fint på julafton och att det mycket väl kan vara så att han är klädd på annat vis resten av året. Jag snurrar in mig och avslutar "pedagogiskt" med att säga att de som inte tror på tomten kan ju inte heller få några julklappar. End.

Dan före dan deltar 7-åring ivrigt i förberedelserna inför ankomsten av "den som han inte tror på",genom att bygga snölykta så att tomten hittar rätt i mörkret, ställa ut gröt så att tomten kan mätta magen efter allt jobb och hänga upp sin julstrumpa vid öppna spisen.

Julafton kommer. Strumpan är full, gröt tallriken tom och sonen ilar ut och tänder den slocknade snölyktan.

Kvällen kommer och en person försvinner från sällskapet med motiveringen att elda i källaren. Kort därefter kan man på vägen se ljuset av en lykta sakta närma sig. Sonen kikar motvilligt ut och tomten som inte "vet" att det finns snälla barn i huset går förbi! Då blir det fart på sonen. Han flyger ut på trappan och skriker i fasa: -Hallå Tomte! Jag finns här.

Tomten kommer in delar ut sina klappar och vinkar adjö då många barn väntar på klappar.

Vid sänggående mumlar julslutkörd 7-åring- Jag tror iallafall inte på renarna. Ett, för det finns bara rådjur här. Två, släden skulle inte rymma alla barns julklappar i hela sverige. Tre, renar kan absolut inte flyga.

Jag undlät att gå in i ett prat kring renars existens och nöjde mig med att sonen fått chansen att vara det "ocoola" barn han är i Jultider.

Glädjen över att vara julledig 15dgr efter de minst sagt intensiva månaderna sen augusti gör mig så tacksam att jag glömmer bort att jag egentligen bestämt mig för att hädan efter konvertera till jehovasvittne i jultider. Konceptet ej fira jul samt ej umgås med icke trogna har känts så lockande.

I år har jag dock sluppit trängas i julhandeln då dottern bara vill ha pengar, mamman disktrasor och sonen ett bestämt spel till nintendo ds. Bankomat, Ica och spelbutik finns i det ekande tomma shoppingcentret "Globen shopping" Den enda folksamlingen man stöter på där är invandrarfamiljer, utan släkt i Dalarna, utan casch till Phuket resa, icke skidkunniga, som snällt står i kö för att bli filmade med Globen tomten och tacka för hans gåva.

Tacksam är jag också att ha sluppit släpa dyr gran från torget. Som billös i stockholm kan man inte haka på konceptet att köpa sin gran på bauhaus för 165kr och panta den efter jul och få 165 kr i presentkort? Tror att det är dryga böter på tjyvhuggning.

Den enda prövningen som nu står för dörren är resan med SJ. Har aldrig någonsin haft en helt smärtfri tur med dem hittills. Dubbelbokade platser, fel på värmen, förseningar, väskor till förbannelse, ouppfostrade ungar och dyra biljetter för att nämna några detaljer. Men med siktet inställt på snö, slädåkning, lax, brasa, klar vinterstjärnhimmel och gran huggning mm kan jag kanske härda ut 3 och en halv timme. God Jul gott folk

snö(o)lycka

Det sitter i ljuset, i den röda näsan, i de känsellösa fingertoppar, i tröttheten i benen, i svetten under jackan, i kliet från ylletröjan och i den varma chokladen med limpmacka till, minnet från snövintrarna som liten.

Gräver jag riktigt djup en negativ dag kan jag nog minnas smärtan i ögat efter isbolls träff, metall smaken i munnen efter att bakhuvudet mött isbanan och snön som mulades in under tröjan kall som ett kylskåp.

Igår blev det förbjudet att kasta sig med vilda skratt nerför den egenhändigt uppåkta isbanan i backen utanför sonens skola. Man kan ju skada sig under sådana vilda lekar.

Mail från dotterns högstadieskola förkunnade att snöbollskrig är strängeligen förbjudet då man kan få både syn och hörselskador. Eller som dottern sa: hela skolan hade superkul i snön men lärare och rektor gaddade ihop sig och total dampade. De ringde till varenda förälder vars barn hållt i snö. Glad att de inte ringde mig på jobbet i dylikt ärende för jag har ingen aning om vad jag skulle svarat, ärligt talat.

Jag vet inte om det på något vis påverkat min utveckling i negativ riktning fysiskt eller psykiskt att stanna ute med snowracer till tio på kvällarna efter att ha krockat ex antal gånger med både lyktstolpar och kompisar och att ingen alls trodde att jag hann svälta ihjäl på dessa timmar utan middag eller att lärt mig stå på skridskor i 3 års ålder innan hjälmarnas intrång. Men på något vis känns det värt både små hjärnskador och mindre hörselnedsättning i såfall.Hade allafall kul, liksom.

Snälla låt mig hinna skänka samma minnen till mina barn dessa få dagar då stockholm väljer att bölja i vitt.

Att ljuga eller inte ljuga

Gonatt saga för son 7 år. Första tre kapitlena i Pippi Långstrump. Med anledning av följande dialog följer ett allvarligt kvällsprat:

Tommy- Nu ljuger du väl ändå?

Pippi-Ja, nu ljuger jag igen

Annika-Men det är fult att ljuga Pippi!

Pippi-Ja det är mycket fult att ljuga men vad kan man begära av en liten flicka som har en mamma som är en ängel och en pappa som är neger kung?

Jag läser vidare en tjugo sidor till och slår sedan igen boken för att säga Godnatt.

-Mamma, jag tycker inte att det är direkt fult att ljuga. Tycker du?

Funderar på om jag tycker det och hur jag ska formulera mitt svar med tanke på hans ringa ålder.

Nästa fråga kommer som så ofta innan jag funderat färdigt.

-Mamma, får man aldrig någonsin ljuga?

Åh shit, hur förklarar man vitalögn systemet utan att Okeja ett lögnaktigt beteende.

-Mamma ljuger du nångång?

-Det har hänt att jag ljugit, ja.

-Vaa?Har du?

-Ja, inte direkt ljugit men det finns något som kallas en vit lögn och den är inte lika ful som den andra lögnen.

-Den svarta eller?

- Den heter nog inte svart lögn men vi kan kalla den det nu. Allafall, den vita lönen är ett sånt ljug man kan ta till om man tycker att man skulle såra en annan människa för mycket genom att vara helt ärlig. Alltså att säga sanningen helt rakt ut.

-???

- Amen tex om nån man inte gillar alls bjuder på kalas som man verkligen inte vill gå på.Då så kanske man säger: Tack men jag ska hjälpa min mormor att flytta den dan. För kalasinbjudaren kanske blir ledsen om man säger att man inte vill komma. Då har man använt en vit lögn

-Ok men den fula, riktiga lögnen då, hur blir exemplet på den.

-Ja om du inte har någon mormor och säger att du ska hjälpa henne att flytta. Då är det ju mera en riktig lögn.

-Men mamma tror du verkligen att killen som bjuder på kalaset bryr sig om att man ljuger om att man har en mormor fast man inte har det?

-Jag vet inte men iallafall får man vänta tills man blir ganska vuxen med vita lögner eftersom det är svårt för ett barn att förstå skillnaden mellan svarta och vita ljug.

-Men ärligt talat mamma,Det här är bara ett exempel men vi säger att jag byter Pokemonkort med någon som inte som jag kan så mycket om kortens värde som jag kan.

Vi säger tex att den killen har ett väldigt sällsynt kort, fast han inte vet om att det är det, som jag vill byta till mig mot ett kort som är ganska vanligt och väldigt lätt att få tag i.

Men killen kanske tycker att mitt kort ser jättesnyggt och coolt ut. Är det en vit eller svart lögn om man inte säger att det är ett är väldigt ovanligt kort han byter bort?

- Nej egentligen är det inte nåt ljug att inte säga något alls men kanske inte helt snällt. Värre är det om man sagt att sitt eget vanliga kort är ett jätte,jätte ovanligt kort. Då är det ljug tycker jag.

-Ok, men godnatt nu mamma.

Sponsrade länkar

Har länge blivit lite småbrydd över de sponsrade länkarne som dyker upp till höger om mailen i gmailboxen. Det är ju lätt att tro att det är en fysisk person som faktiskt sitter och läser alla inkomna mail och sen klurigt matchar ihop det med passande länkar som tex i en mail konversationen mellan mig och en Angelina född69 som auktionerat ut pokemon kort till mig(sonen) Sponsrad länk "kvinna söker dejt 39+" eller mailet från dotterns lärare ang tider för utvecklings samtal Sponsrad länk "Ny hjälp för dyslektiker"och "kurs i bra utvecklingssamtal"
Eftersom jag nu varken är paronoid eller korkad förstår jag ju att vissa sökord letas upp, av icke fysisk person, och länkas till mer eller mindre passande företag eller tjänster.
Var helt enkelt tvungen att göra ett test och skrev ett mail till mig själv "funderar allvarligt på att avsluta livet om jag inte får knulla snart, vill träffa någon snygg tjej eller kille i 30 till 40 års åldern, diskret liksom, får damp annars" Inte en länk dök upp. Hm, tänk om det ändå sitter en fysisk väldigt generad person vid en skärm och inte hittar passande länkar. Provar med lite mindre grovt mail "I lärarrummet möttes vi och tillfredsställde köttets alla lustar, mums va gott det var. Safterna rann utmed mungiporna" Fick napp i form av följande länkar "Romans väntar", "Flirta med singlar on-line" och "T-shirt med display på bröstet som visar trådlöst nätverk"?
Tänker att om detta system kunde utvecklas ytterligare så kanske jag snart bara behöver skriva ett mail till mig själv innehållande texten " Jag är himla törstig, nikotin och sällskapssugen" Och vips så levareras Johnny Depp med händerna fulla av snus och öl till min dörr. Denna tjänst skulle dock kunna skapa en del problem om sökmotorn skulle välja att skicka hit min gamla chef med händerna fulla av cigaretter och tequila istället. För de sponsrade länkarna verkar ändå ganska slumpmässiga.

Monster jam vs Tingeling

Vi pratar timme ut och timme in om genus på jobbet. Vi jobbar högst genusbetonat och har döpt den rosa dockan till Knut och den blå till Rut. Men hjälper det? Barnen får allt från leksaker och kläder till biofilmer och events presenterat i rosa och mjukt för flickor respektive blått och coolt för pojkar. I helgen är det monster jam på globen. Horder av pappor med söner och en åh annan ny flickvän ska få var med om årets grabbevent. Farsdag ska firas "Amerikanskt öronbedövande roligt" Undomspojkar säljer byggarbetar hörselskydd vid ingångarna och en och annan liten medborgare klarar kanske hörseln medans många andra tycker att ljudet jämte 4 tons luftfordon med 1500 hästkrafter ju är det coola, liksom.

Fick biljetter till Gala premiären av Disneys Tingeling på älvornas ö härom veckan. Frågar sonen 7 år om han vill gå. Det vill han innan jag läst upp texten på inbjudan " Kom och va med när de vackra älvorna förbereder sig för att ta emot våren i Landet ingenstans. Klä gärna ut dig i de älvlikaste kläder du har och varför inte ett par flortunna vingar så får du flyga med på äventyret där Tingeling lär sig att om hon är sann mot sig själv så kan det hända magiska saker"

-Mamma, jag vill inte gå på den bion.

Han minns så väl sitt senaste flickfilms trauma då han som enda pojke besåg Barbi på resa omgärdad av små Barbi utklädda flickor.

Jag låter honom slippa. Jag låter mig slippa. Till sonens stora förtret låter jag mig slippa även monster jam och allsvensk fotboll.

Carpe Diem

Manne snart sju år klokt gammal på toppen av Hammarbybacken:
-Mamma!
-Ja
-Är det Holland eller England som är det mest gammaldagsa landet i Europa?


Jag försöker på allvar fokusera på denna fråga trots att jag halvt utbränd och uppäten av skuld efter stort bråk med världens snällaste tonårsdotter om ingenting samt tror helt säkert att jag tappat bort mobilen på tvärbanan och är livrädd för att någon tagit den och svarat på alla nummer som börjar på 25 eller ringt långa samtal till släkten i Centralafrika innan jag kommer hinna hem och spärra eländet. Letar i minnesbanken efter hopp om ett minne av att ha raderat de pinsammaste och känsligaste smsen men vet innerst inne att jag inte gjort det.


-Vilka länder var det du sa?
-England eller Holland?
-Hur menar du, gammeldagsa på vad då?
-Alltså i England har de ju fortfarande tefat under koppen när de dricker te och de har såna snirkliga kannor med mycket guld på. Men i Holland har de gamla slott som man kan bo på. Sen har de Loch Ness sjöodjuret där oxå och det sägs ju vara gammalt.

Som en hjärndöd försöker jag samla mig för att svara

-Mamma, vet du att Danmark leder VM kvalet?

Försöker visa intresse:

-Nej det visste jag inte, var ligger Sverige?

-Amerika är ändå det landet som är yngst för de har inga snirklar alls och inga gamla sjöodjur heller. Vilket är äldst storsjöodjuret eller Loch Ness?
-öh, vet inte
-Alltså jag menar vilken av sägnerna som är äldst för ingen har med säkerhet kunnat bevisa att något av dessa två verkligen finns.
-Öh, vet inte men tror Loch Nesssägnen är äldst.


Vet att jag kommer att få leta runt som en tok efter spärrnummer, pukkoder, pinkoder och telefonnummer inom kort och blir så trött som man bara kan bli. Dessutom åter igen binda upp mig på 36månaders dyrt abonnemang för en 1kronasmobil i min kräsna smak.


-Vilken motorcykel skulle ta sig ner fortast för hela backen en enduro eller en Harley?
-Vet inte, Vad är enduro?
-Vet du att en kille i ett motorcykel lopp ledde jättemycket då kedjan plötsligt brast. Vet du vad han gjorde?
-Förlorade och blev sur?
-Nej han klev av och sprang med motorcykeln i mål.


Lovat Manne fika på Dieselverkstan, jäklar oxå. Fryser. Måste ner till tvärbanan se om någon hittat mobilen.

Kommer ner till en park.

-Manne kan du vänta här i fem minuter så springer jag ner till tvärbanan och kollar efter mobilen. Gå ingenstans utan vänta tills jag kommer.


Springer flåsande och hinner upp en vagn. Knackar på dörr och en sur man fräser att han minsann inte är någon hittegodsavdelning och åker iväg. Springer och svettas tillbaka till parken och ser inget barn. Hittar honom högst upp i trädkronan.


-Mamma, man ser vårat hus här. Jättehäftigt. Kom upp vet ja!

I vanliga fall skyr jag väldigt lite. Måste hem.Måste spärra mobilen.

-Kom ner så åker vi hem och fikar!


Motvilligt drar jag sonen mot tvärbanan och får tag i konduktören som är snäll och låter oss åka gratis. Någon mobil kunde han inte hjälpa till med.


Genom lilla parken

-Mamma, jag har lärt mig en konst på räcket där, vill du se?

Stampande i otålighet snetittar jag på fem kullerbyttor i rad.

-Fint, jättefint kom nu.

Telefonen ligger vid datorn där jag lagt den:-/

-Mamma, om man tänker väldigt mycket att man vill nåt väldigt mycket då blir det så.

-Jaha

- Jag tänkte hela tiden på att telefonen ska vara där hemma, den ska det. Åh så var den det.

-Nu kanske du kan berätta för mig vilket land som är det mest gammaldagsa, nu när du har din telefon.


Skamset gissar jag på Holland och inser vilken idiot jag varit som inte fångat dagen med min kloke son istället för att vara skräckslagen över att ev mist en tingest på 10 cm.

Konfirmand 08-09, Njae.

Postboxen fylls sedan en tid tillbaka med, till målsman adresserade från olika församlingar inom svenska kyrkan, avsända brev.

Hypade fyrfärgsluntor med cool layout, snygga bilder på vackra skrattande tonåringar och ett digert programutbud. Ett axplock: Konfirmation med båtäventyr på Gotland, Fotbollskonfirmation eller skidläger i Järvsö.

Alltså fram tills dessa lockelser börjat dimpa ner har jag nöjsamt närt en Ateist vid min barm. Idag fjorton år- "Men mamma, kolla vad billigt 750 kr till fjällen för allt, åh du typ man måste inte gå fram, man kan faktiskt hoppa av innan själva dopgrejen (varken gud eller den helige anden var med vid hennes namngivning) och konfirmeringen. Jag lägger ihop ett och ett och tror mig förstå att det pratats i hemmen efter föräldramöte igår där ämnet konfirmation kom upp som övrig fråga. Undrar vilken av föräldrarnas argument som bäst gjorde reklam för konfimation? Kan det vara P`s mamma som tyckte att det faktiskt kunde vara bra med lite etik och moral för hennes ganska strulige son eller A`s mor som hade sitt eget lilla hångelminne med konfirmandlägersledaren.. Själv minns jag min egen läsning inför konfirmationen som rätt trist.Varken pjäxor eller äventyr med några få undantag av lässtunderna i gamla testamentet som var rätt spännande. Minns att prästkvinnan var rätt ful.

Vad som fick mig att inte gå fram när det begav sig var följande: Ej döpt (tanken på vuxendop får mig fortfarande att rodna), Min mamma levde i största synd på de flesta vis (därmed även jag), Är vattuman (tror på vetenskap i större grad) och det faktum att jag förmodligen fått en fnysning snarare än en moppe som gåva.

Kanske var jag för rädd att bryta familjemönster också lite grand tänker jag nu. Bör jag kanske låta O hitta sitt egna moraliska hångelforum där hon kan vara helt säker på att inte behöva stöta på mig.

Hon lär ju ha svårt att unvika konfrontation på Bluemoonbar:-)

Harigt

Jag anser mig vara tämligen jordnära och inte direkt nån new age typ men jag har upptäckt att jag tror på att döda närstående på något klurigt ande vis kan använda sig av ett djur för att söka kontakt med oss levande. Hört så många historier om detta och känner att det inte längre finns någon anledning för mig att tvivla på detta fenomen utan istället ta reda på vad det är den bortgågne har för het information att komma med. Min storasyster har under sina sex döda år visat sig i form av en stor hare. Första gången det hände var bara ett par månader efter hon försvann och jag skulle till den svårhittade minneslunden. Vilsen och tårögd letade jag efter rätt stig och fick syn på haren som faktiskt i hela sin energi var syrran. Jag menar blick, rörelseschema och snabbheten. Denne hare sicksackar framför mig på stigen och visar mig vägen till minneslunden innan den snabbt hoppar iväg. Ett år senare såg jag den igen när jag alldeles för vingligt kom cyklande kl 06.00en morgon efter idogt intag av alkohol och med missmod över livets vedermödor. Haren spärrade vägen för mig och stirrade mig med systerlikt uppfostrande blick. Först när jag hoppade av och ledda cykeln vek haren av från vägen och jag kunde vingla hemåt. osv Denna hare har "hjälpt" mig ett tiotal gånger med att fatta ett beslut eller följa en instinkt eller what so ever. Allafall så är det nu så att de senaste två veckorna har "denna" långörade av ev ande intagne gnagare förföljt mig. Kikar fram bakom ett träd, springer framför mig i skogen, sitter och tittar när jag gungar med sonen eller hoppar över gatan precis framför mina fötter. Jag vet inte vad den/hon vill och känner mig fånig för att jag tror att en hare har ett budskap samtidigt som jag tycker det är fånigt att tro att den/hon inte skulle kunna ha det.

antagit utmaningen

Har nu blivit utmanad av Torgnysdotter och tävlingsmänniska eller ej så ska jag anta utmaningen. Svårt bara att komma på 6 stycken saker om mig som är lite underliga...

Jag utmanar michanek yttermyr och colette

1.Blir lyrisk av att befinna mig på ett sunkigt varv bland oljiga gamla pråmar och udda män i skepparkepsar.

2.Har en gång 19 år gammal legat väldigt risigt till bland maffian på sicilien efter att en kväll "råkat" få med ett minne i form av en Cartiertändare i 24 carat guld.

3.Levt i en veckas tid på vitt bröd doppat i rödvin samt en och annan citron nersköljd med tequila.

4.Har som favorit hobby att skruva ihop Ikeamöbler.

5.Gillar varken Champange eller Ostron

6.Har virkat över 100 grytlappar.

Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir "tagna" ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Till slut väljer bloggaren tre nya bloggare och gör en lista av deras namn... Efter att det är gjort skriver han/hon en kommentar i deras blogg för att låta dem veta att de har blivit tagna och att de ska läsa ens egen blogg för mer information

Tävlingsmänniska?

En kväll i tidig sommartid med arbetskamraterna på kvarnen deklarerar jag efter en armbrytnings turnering att jag iallafall inte är någon tävlingsmänniska. Jag har nämligen aldrig sett mig som en sådan. Bryr mig väldigt lite om jag förlorar i spel. Men nu undrar jag om definitionen tävlingsmänniska innebär tävlande mot en eller flera andra individer eller om man möjligen ingår under den gruppen om man ofta utmanar sig själv i olika sammanhang?Jag jobbade många år på Östermalm och för att komma upp till själva torget från tbanan använder man två mega långa rulltrappor. Min utmaning började av ren rastlöshet med att jag gick dessa i maklig takt för att inom kort öka på takten och ytterligare en tid senare nästan små springa. Allt detta bara för att utmana mig själv. Efter en tid började jag snegla mot den parallgående rulltrappan och upptäckte allt som oftast en man som med jämna steg besteg sin rulltrappa i samma takt som jag. Följden blev att jag ökade, han ökade, jag ökade osv. Denna procedur upprepades i snitt 3 gånger per vecka med olika män och ibland kvinnor. En sorts tyst tävlan med outtalade medaljlösa vinnare.

Det finns en mördarbacke i mitten av "min" springrunda som jag i början med nöd och näppe klarade av utan att dö av en flåsattack. Nu brukar jag kunna ta den två gånger. Men ikväll flög utmaningsdjävulen i mig och jag tänkte testa om det var möjligt att klara 3 uppspring. En kille står nedanför och stretchar. När jag är inne på min andra upprusning hör jag super snabba steg bakom mig. Blir nästan lite skraj och ökar farten trots andnöden. När jag vänder mig om får jag se att det var killen som rusat upp och vänt på samma ställe som jag. Jag ska ju köra min sista vända och åter supersamma supersnabba steg bakom, han igen. Då bara måste jag orka en fjärde vändning uppåt fast jag inte alls orkar egentligen. Upp och han efter igen lika snabb. Fan måste ta en till trots att jag känner mig färdig för inläggning i syretält. Upp och samma sak igen. Men sen fick det vara bra och jag springer vidare.

Jag har ingen aning om vem som vann och jag tävlade ju egentligen inte alls,tror jag :-?

Herr Tass

Är kattvakt i två hushåll och blomstervakt i tre i ca en vecka. Katter är jag i ärlighetens namn lite rädd för men mata och klappa de som klappade vill bli går an. Förstår nu varför inga blommor finns i mitt hem. Vet ni hur låååång tid det tar att vattna ca150 krukväxter i olika rum? För att inte tala om balkongblommorna som tappar sina kronblad när man försöker peta in pipen på vattenkannan för att inte dränka den middagsätande grannen på balkongen under. Jag skulle tex hinna se om Mamma Mia tre. gånger, hinna laga fisksoppa kanske tio gånger, hinna åka på fyra stycken en dags turer till åland, hinna läsa om mina böcker för tredje gången osv.

Men att få förmånen att lära känna den majestätiska Herr Tass skulle kunna få mig att skippa allt utom möjligen en fisksoppa. Mamma Mia däremot kommer finnas i min dvd inom kort. Två STORA feelgood upplevelser på en och samma dag får mig att både skratta och gråta.

Liza hjärtar Meryl och Tass är lika med sant.

Barntillåten film.

Lider så fruktansvärt av att se barnfilmer (undantaget Astrid Lindgren såklart) i allmänhet och tecknade sådana i synnerhet. Ibland händer det att jag åker på att gå på bio och plåga mig igenom dessa gapiga, högljudda och slangfyllda "skräckfilmer" då vi har turen? att ofta få gratisbiljetter. Det har hänt att jag njutit av 1,38 minuters powernapp och fått svara svävande och lika som de andra angående filmens handling. När det är gratis kan jag tom stå ut med sparkar i ryggen, oupphörligt prasslande djupt ner i godispåsarna, konstanta 3 årsbarnrösters frågande -Varför gjorde han så? Inte underligt kanske att de frågar då filmen är från 7år.. Djupare papparöster som förklarar och förklarar, mammors frågande om kissnödighet osv. Allt detta är svårare att mäkta med då man slängt upp 150kr för biljetten till mig och en 6åring! Men vad jag absolut inte kan stå ut med är den klart missriktade reklamen innan barnfilmen. Jag ifrågasätter reklam riktad mot barn äverhuvudtaget men: Hur många 3-8 åringar behöver veta hur enorm uppsugnings förmåga nya libress har? Hur många av dem behöver känna till att aktionfilmen xxx snart har premiär på en bio nära dem? Eller bevittna en lång trailer av Narnia (åldersgräns 11).
Nu är jag inte som det kanske verkar en curling person som tror att man kan skydda barn från allt vuxet men min vision är att så länge som möjligt inte pracka på dem nåt de inte bett om.

Trodde de var nöjda och glada nu

Packade med tomma burkar för bärfyllnad, pannkaksfyllda bytter för tömning och torra badkläder för nedblötning går utflykten mot Hellasgården. Eftersom mina cyklar stjäls innan jag hinner blinka och de fakto att jag inte haft föräldrar som tyckt att ej röka är likamed betalt körkort så både rökte och festade jag hellre än övningskörde. Så tvärbana och två bussar ska ta oss till vårt mål för dagen.
Vanan trogen lyser tvärbanans konduktörernas leenden med sin frånvaro. Bra 74:an kommer om två minuter.
På busshållplatsen finns en mamma med sin dotter 4 år som upplyser oss om att bussen står still i broöppning och nog blir sen. Informationen hade mottagits av väninna med barn som redan befann sig på bussen. Efter 15 minuter kommer då bussen.
Jag och sonen kommer på först och jag hinner inte exakt höra upptakten till dramat som sedan utspelar sig.
Kvinnan med barnet har en remsa som inte får användas eftersom priserna minsann höjts sen första juli. Kvinnan försöker med en, för mig, bra lösning att kanske man kunde stämpla ett par xtra rader då eftersom deras väntande sällskap redan sitter längst bak i bussen och de inte vet vart de ska kliva av.
Nädu, så kan man minsann inte göra utan du får allt köpa en Sms biljett.
Kvinnan pustar ut och frågar hur man gör för ingen info finns på denna station.
Suraste chaffören svarar då att det har han minsann inte tid att visa hur man går tillväga utan beordrar henne att kliva av bussen och ta nästa.
Den går om 20 minuter alltså god tid för att förbereda sig bättre!!
Dörrarna slås igen och barnagråt och pling på stanna knappen hörs från långt bak i bussen. Bussåkande väninna till avkastad går fram i bussen vid närmaste rödlyse och ber chaffören släppa av henne eftersom väninnan inte vet var de ska men näpp.
Närmaste hållplats i detta fall är inte närbelägen och vi ska oxå av där för bussbyte. Kvinnan och jag tittar frågande på varandra. Hennes dotter gråter och upprepar att det var en mycket elak chaffis. Min son undrar varför de inte fick åka med och jag kan ju inte veta det. Men gissa då mamma. Ja, kanske för att han måste jobba och inte får vara ute i solen och mumsa pannkaka med nyplockade blåbär till.
Nu kom vår nästa buss och jag sträcker snällt fram förköpshäftet stämplat för 25 minuter sen och anger slutdestination vilken finns 3 stationer bort. Kan nu inte till hundra procent de olika zonerna i sl`s nät men visste faktiskt att jag var färdigstämplad och hade 35minuter till godo. Denna sura chafför lyfter stämpeln en halvmeter upp i luften och min protest fastnar tillsammans med rädslan för att bli stämplad över fingrarna som jag håller biljetten med. Han stämplar lika många klipp till och jag frågar om det verkligen kostar så mycket. Ja minsann. Sätter mig med vetskap om att han har helt fel men är fortfarande halvt chockad över dessa två så icke servicemindade männinskors val av yrke. En dam "väcker" mig ur förlamningen och säger att det bara är 2 klipp ut till Hellas. Jag förvandlas i samma ögonblick till en frustande ko men lägger delvis band på mig eftersom oftast lugn men bestämd vinner. -Du jag hade faktiskt redan stämplat och det är inte fyra klipp som gäller. -Det skulle du sagt att du redan stämplat! - Jag hann inte, dessutom kunde du ha tittat. Men om du är snäll och bara korrigerar detta misstag nu. - Du, det gör jag när du ska kliva av och inte en sekund innan, du ser väl att jag kör nu.
Då gick jag och satte mig igen. Sonen igen- En till som inte får blåbär och bada.
På något vis trodde jag de var nöjda nu med sin elva timmars vila och sina 10 procent i löneökning men de bli nog bara nöjda den dagen de får köra passagerar fritt eller något.
Finns det inget gammalt kartotek nere i bunkern vid centralen som behöver arkiveras eller gamla tidtabeller som måste strimlas? Där skulle de kunna sitta och tänka över sina hyss liksom.