utmaningen från Cicci

Tio saker jag tyckte om som liten:

1.Att äta pinfärsk obegränsat antal skogaholmslimpskivor hemma hos Maria vars pappa jobbade som bagare

2.Att hälsa på mamma på jobbet och prova kläder i kostym ateljèn och provsitta boktipsets regnbågssoffan.

3.Att bada i vattentanken på landet.

4.När storasyrran fabulerade ihop läskiga, roliga och/eller snuskiga berättelser då hon var barnvakt.

5.Att samlas med alla kompisar efter sommarlovet och leka rödavitarosen vid gungorna sena ljumma kvällar.

6.Att klippa och frisera penntroll.

7.Att tugga på 5 bitar hubbabubba tuggummi samtidigt och vinna i största bubbla.

8.Att släppa ut vandrande pinnar i klassrummet som käkade upp frökens krukväxt.

9.Att åka rullskridskor i de söta killarnas bostadsområden.

10.Att spela kort eller monopol en hel natt.

Tio saker jag inte tyckte om som barn:

1.Blottaren i Nettans port som fes i hissen.

2.Zigenar Tommy som hotades med kniv, sas det.

3.När jag var med och mobbade Heleneskenben.

4.När storasyrran fabulerade om vampyrer och målade två bitmärken på min hals då jag sov.

5.Att spela bollsporter på gympalektionen.

6.Att titta på motorsågsmassakern för att inte verka mesig i alldeles för spädålder.

7.Att tvingas pussa ..... i ryskaposten leken.

8.Att svälja en matsked vinäger i smakleken.

9.Att tvingas äta upp fläskcarrèn i skolmatsalen trots kväljningar.

10.Att vara Björn när vi mimade till Abba

L-verktyg

Jag gillar montering och har alltid så gjort. Älskar att följa ritningar, instruktionsböcker och kartor.

Orienteringen i skolan liksom som ärtsoppan i matsalen var två ting under grundskoletiden som inte var socialt accepterade att tycka om men jag gjorde det, i smyg såklart.

Alla möbler i hemmet under min uppväxttid som krävde någon form av verktygsjobb, innan bruk, föll på min lott.

Jag stod beredd med hammaren eller vad det nu kan ha varit för att snabbt kunna gripa in när bokhyllan passerat de andra medlemmarna i familjen.

Från respektive rum hör jag dem.

Mammas argröst-Det är väl fan att det alltid ska saknas nån del!

Storasysters fnysande : Jag har väl annat att göra än det här hantverksjobbet!

Toppat av lillasyrrans hysteriska gråt för vi kommer aldrig få ihop det.

Men det fick vi (jag) alltid till slut.

Trots min fortsatta kärlek för montering, borrande och meckande äger jag endast två stycken rostiga skruvmejslar i taskig kvalitet, en hammare som jag ärvt från mormor, en rostig såg som vi hittade under en bro och såklart 150st av de där små L formade verktygen man får med i varenda låda från Ikea. Tyvärr är alla i samma storlek.

Jag har turen att bo i samma trappuppgång som en verktygsinnehavare av stora mått.

Mina andra grannar har vant sig vid springet med vertyg mellan våningsplanen.

För ca fem år sedan behövde jag lossa ett cykeldäck. Ringde verktygsmannen och bad att få låna ett sånt 6-kantigt Ikea verktyg fast i större storlek.

Jag fick med mig ett helt set i olika storlekar och samt en upplysning om vad detta lilla verktyg faktiskt heter.

Åren har gått och igår var det dags att byta bromsklossar. Verktygsmannen med sitt kitt kom till nytta.

Fick ikväll sms från utlånaren som löd: Fått punka och behöver INSEXnyckeln. Men hallå, vadå insexnyckeln? Försöker han månne sig på ett dirty skämt eller?

Sakta trillar femöringen ner.För fem år sedan hörde jag fel. I fem års tid har jag trott att han sa INSEKTSnyckel!

Vid varje möbelmontering och punkalagning under en 5-års tid har jag funderat, vridit och vänt på detta lilla verktyg för att försöka förstå hur namngivarn tänkte.

Har verkligen försökt hitta någonting i tinget eller i dess användningsområde som på något vis skulle kunna härledas till nåt insektsaktigt. Tänk och tänkt för att försöka komma på någon logisk förklaring till detta märkliga dop. Tills jag slutligen kände mig lite som Pippi då hon letar efter något som hon kan kalla Spunk. Kapitulerar och accepterar namnet.

För att inte tala om hur många gånger jag hunnit använda mig av det felaktiga namnet.

-Tror du verkligen att du kommer få loss den muttern med skiftnyckel(överlägset) man måste faktiskt använda en INSEKTSnyckel(raljerande). Pinsamt!!

Tröstar mig med hantverkstyper inte ofta blir beskyllda för att vara översmarta och att ingen ställer några större krav på språkbruket när man meckar och sånt.

Jag bestämde mig till slut för att trotsa den bekväma "stannahemmasidan" i mig och auktoritärt tvinga bort sonens bekväma "spelafotbollpåWiisida" till förmån för en tur i Natur.
Många borttvingningar innan ivägkomst: Att packa alla saker i en resväska på hjul bort, att bara besöka öar med skärgårdskrogar bort, att kolla efter sistaminuten stuga eller vandrarhem bort osv.
Den enda kompromissen med viss bekvämlighet blev att sova första natten i gäststuga hos vänner på Ornö samt medtag av ett Nintendo DS spel utan laddare (batteriet räcker ca 2 timmar)att användas endast på de långa pendeltågs resorna.

Alltså, med humöret på topp och 70liters ryggsäck (varför det är det liters och inte kilos mått i ryggsäcks frågor vet jag inte) fullsmockad med tält, självuppblåsande liggunderlag och spritkök tog vi tvärbanan mot Årstaberg för vidare transport med pendeltåg, annat pendeltåg, buss, bilfärja och slutligen bil till första stoppet på Ornö.
Sonen lider av åksjuka och den slingriga Dalarövägen bådade inte gott. Grönare och grönare blir han i ansiktet, mer och mer desperat blir tonen i rösten "ere långt kvar? E vi inte framme nu?" Duktiga pojke hinner av bussen innan han vänds ut och in. Vi hann med färjan och sonen mådde bra igen förutom vissa bekymmer angående att det var pinsamt att spy på gatan (arv i rätt nedstigande led från mig).

På Ornö väntade efterlängtad lekstund för sonen med tvillingkompisarna (som är lillebröder till 2 år äldre tvilling pojkar) och tillika efterlängtad pratstund med öl för mammorna. Pasta, bad, sol, fotboll, tennis och mygg kantade aftonen.
När sonen och jag slutligen bäddat ner oss i deras lillstuga funderade jag på människors förmåga att överleva.

Jag menar jag har två barn med 7års mellanrum och här pratar vi människor som klarat logistiken i vardagen med 4 pojkar inom en 3års ram.
Fraser som"Hur många köttbullar får man ta" var som kinesiska för min son.
Styrkt inför camping med ett barn blev vi skjutsade till bilfärjan för att än en gång pendla.
Handenterminalens kiosk lämpade sig bäst för inköp av nya "remsor" och snacks.

Fem minuter innan tågavgång,vänligen använd chipet på ditt betalkort anvisas jag.

Vänligen ta ej ur kortet innan köpet är klart anvisas jag.

Tre minuter till avgång 300 meter till perrongen, tung ryggsäck att bära.

Springer och knuffas, tränger och puffas och lyckas precis komma på tåget som går en gång i timmen mot nynäshamn.

Vi spelar kort och skrattar åt att man kan döpa en station till krigslida och kommer fram i god tid innan båten mot nåttarö avgår. Tid för att äta något gott. Beställer och ska betala! Men med vad? Kortet finns ingenstans. Ni känner igen känslan? Man letar hundra gånger på samma ställe med en liten gnista hopp om att man lagt det i en annan ficka än den där det alltid är.
Minnet av anvisningen ta ej ut kortet innan köpet är klart flimrar förbi.

Efter ett par sekunder eller minuter sjunker den sanningen sakta in och blir verklig. Samtidigt får jag frågan från sonen "när kommer maten?" Lite kontanter har jag och det räcker till en mutburk pringles till lunch. Blir plötsligt coollugn och vänder tillbaka mot Handen.

Flera pokerpartier och två gångers passerande av krigslida utan skratt är vi åter i Nynäshamn.
Båtturen över bjuder på det vackraste av skärgården och väl framme på "sandön" infinner sig äntligen känslan av välmående.

Lanthandeln är öppen med alla sina delikatesser och tältplatsen tio sekunders gångväg från affären är glest betältad.
Camparna häckar alla utanför sina tält i sina campingstolar och tittar nyfiket på oss nyanlända. Hjälp, ska de glo när jag ska misslyckas med att slå upp tältet? Gulp, tänk om mitt minikök sprängs när jag ska koka kaffe?

Med låtsas säkerhet och en uppsyn av vanecampare packar jag upp tältet.

Glädjs åt att jag faktiskt provtältade 5 min nedanför huset dagen innan avfärd samt att tidigare tältare lämnat kvar stenar för nedsalgning av pinnarna.

Mitt tält står stadigt inom tio minuter och kaffet kokar inom tjugo.
Jag blir Lotta på Bråkmakargatan och säger till sonen att"Visst ere konstigt med mig, jag kan allting" Han muttrar surt"utom att få med dig bankkortet då da!"
Vi enas om att "göra" hela ön under vistelsen och börjar med kvällspromenad till Drottninggrottan och Storasand. "Åh, kolla renar" utbrister son då dovhjortarna kollar in oss mellan betandet i skymningen.

Somnar utmattade och vaknar sent aningen ledbruten i höfterna trots självuppblåsande liggunderlag.
Kväll två blåste jag manuellt upp mitt liggunderlag somnade mjukt till syrsornas sång och sonens snusande. Vanknade ontfri till fågelkvtter och nybakat bröd med spritkökskaffe.

Dagarna for förbi med klippklättring, bad, SOL och fiske på deg utan Napp (det tackar vi båda särskilt för).
Campa är nog min grej men aldrig mer på en campingplats då tältgrannarnas samtalsämnen gick runt i en cirkel från arbetsförmedlingens, förtidspensionens och sjukbidragets brister samt de enorma krav som ställs på de som "tagare" av dessa tjänster över en hel del ölburkar.
Nej nu känner jag som den vanecampare jag är att fler spännande platser är värda tung ryggsäckskånk.

Man blir trött av friluftsliv

Det hela började för någon vecka sedan då jag forfarande inte riktigt bestämt mig för hur andra delen av min semester skulle förströs. De två första veckorna gick ju galant att genomleva utan större planering än vilka nya böcker som skulle köpas, vilken maträtt som skulle tillredas eller beställas och var i solen den skulle intas. Barn- och klocklös cyklade jag omkring för att sent komma hem med kliande myggbett och burkar fyllda till bredden med blåbär. Allt detta samt lite Thaimassage och några singha på Thaibåten hade fått mig lugn som på gränsen till koma. Trodde absolut att ingenting kunde komma över min höga stresströskel.

Lång, lång näsa.

Två dagar innan sonens ankomst och utan mer än vaga tankar om att skärgårn är ju mysig så händer det där märkliga som jag inte förstår. Tankarna flyger fram så fort så jag hinner inte fundera logiskt ett enda dugg.Vi ska båtluffa! Helt plötsligt står jag med ett tält, liggunderlag, fiskeredskap för nybörjare och ett litet kök (tangria) mfl saker som kan tänkas behövliga för en praktisk friluftsmänniska.

Hur blev det så här? Jag har tältat förut, på Hultfredsfestivalen och en natt i småland med ösregn (resterande 4 tänkta tältdagar på hotell). Kan jag ens slå upp ett tält? Men om jag nu får upp tältet, kommer jag verkligen fixa att ta ner det igen nästa dag för att fara vidare? Nej. Det är nämligen så magiskt konstigt att påsarna till tält, sovsäck och liggunderlag krymper under natten. Nej, en högst två öar kommer att besökas.

Många timmar ödslas omkring bland alla sökmotorer på nätet.

Får man fiska hur som helst, var som helst? Jag har fiskat förut! Torsk på Gotland i 12års åldern och Haj på Mauritius i 20års åldern där det vid båda tillfällena handlat om att hålla i spöt ev veva in fångsten därmed basta. Att agna, att lossa och att bryta nackar får mig ärligt talat nästan att spy. Laga till och äta är ju mer min grej.

Då har vi kommit till köksdelen. Tangria kök: Öppnar kartongen och ett fiffigt pussel av stekpanna, vindskydd och kokkärl uppenbarar sig. Det ska ta liten plats när bitarna passas ihop på rätt sätt. Typiskt att en bit måste saknas i just mitt kök! Hela iden om camping börjar kännas lite väl äventyrlig, men skam den som ger sig.

Idag testades en minivariant med sonen. På cykel jagade av svarta moln mot Källtorpssjön för kanadenspaddling med fiske på vetemjölsdeg.

Ja, jag har paddlat förut. På Nissan i skåne i idel solsken på spegelblank vattenyta.

Vi tror båda att det snart kommer börja regna och det gör det, jag tror att det snart slutar men det gör det inte. Vi paddlar trots vind och grå väder. På utvägen går allt finfint vi har kraftig vind i ryggen och behöver knappt paddla alls. Hemvägen visar sig bli ett litet H-vete. Motvind och vita gäss på sjön. En meter framåt två bakåt.

Vet inte om det var soffan och Mankellboken eller Wiispelet med Fifa som gav oss kraften för att slutligen på skakiga ben få landstiga.

Halft ihjälfrusen blir jag påmind om det tidigare påade fisket, morr. Efter en halvtimmes degkletande utan napp tipsar en nakenbadande man oss om att aborre inte diggar deg men att mört kunde vi nog få fast på andra sidan bryggan. Sonen fick sin mört och blev nästan lika panikslagen som jag när den kippade efter vatten. Vi lossade den snabbt, kastade tilbaka den i spat och packade ner metreven. Snabbt cyklade vi hem till plädar och blåbärsmuffins.

Varför drivs jag av denna märkliga kraft? Varför inte bara lägga sig på sofflocket tre veckor och läsa? Varför detta ständiga behov av utmaning som ofta sliter hårt på stresströskeln?

Svinrädd

Vet inte hur jag tänkte. Har jag förlagt mina genus glasögon?Är det den ljuva glömskan som levt med mig ett par år? Trodde jag att bara ett utav mina barn skulle träda in i "räddåldern"? Fem års vila från Skräckslaget hulkande och trängsel i säng. Vila från halvsanningar om att jag ska aldrig dö, Sverige ligger inte på två kontinentalplattor som kommer stöta ihop, Brandvarnarna har nybytta batterier och i Sverige krigar vi inte.

Igår slog det till med buller och bång under Tv`ns nyhetssändning. Sonens öron hade förvandlats, utan min vetskap, till jätte paraboler mottagliga för varje liten ljudfrekvens inom en km radie. Med tårarna sprutande darrar han fram att han minsann inte kan sova ensam i sin säng längre.

Eftersom klockan passerat ramen för socialstyrelsens rekomendationer ang sjuåringars läggtid frågar jag lite irriterat kring hans förtvivlan.

- Det är den där svinsjukdomen, det är den jag är ledsen för ju! Tänk om jag får den, tänk om jag redan fått den.Jag höll ju i den där bebigrisen rätt mycket i påskas! Den grissjukan är jätte, jätte farlig och några skolbarn har redan fått smittan.

-Vem har sagt det, frågar jag honom.

-Det är: Tidningarna, Nyheterna och Fröknarna.

För att trygga en liten pojkes nattsömn och rädda en trött mammans heliga lässtund inser jag att vad jag än ljuger ihop så måste det vara av ett tungt artelleri om man ska tampas mot dessa tre mäktiga instanser.

Tänk, tänk tänk. Står helt still. Defacto att jag vet att det är fullt möjligt att den kan komma att sprida sig hit och att jag sanningsenligt är en smula skraj själv sätter mig i ett knivigt läge.

Därför slutar det med att jag kapitulerar inför solosovning och ber sonen krypa ner under mitt täcke. Med Gösta Knutssons friska och underhållande berättelser om Pelle Svanslös somnar han torr om kinderna.

Tur att förtvivlan kan blåsa bort lika fort som stormiga rubriker.

Äldre

Har börjat förstå att det sker förändringar efter fyrtio.

Saker jag tycker är bra och saker som känns mindre upphetsande men desto mer märkbara.

Mina turer i spåret har gått från snabba löp med DJ remixade discolåtar vidare genom powerwalk till GipsyKings för att landa i lugna promenader till Aretha Franklin ev inom kort med halkskydd under skorna. Man vill ju inte bryta sig!

Mina ögon klarar inte längre av att tyda bokstäver i dunkla rum eller med stearinljus som enda ljuskälla nehe nu kräver gula fläcken starka hallogenlampor.

Gått från hatande av arga lappar i tvättstugan till dovt muttrande tvättstugesnut.

Behöver inte längre aktivt tvinga mig till att slå igen den braiga boken eller stänga av det intressanta programmet på tvn. Klockan tio som på en given signal klistrar ögonen ihop sig för att lika bestämt spärra upp sig vid sex (obs klockan sex och inget annat) vardag som helg.

Småler snarare halvsmickrat än hånskrattar åt en halvful(l) man som sluddrar en mening med ordet vacker och mitt namn i.

De vidöppna dörrarna till exen har stängts och reservnycklarna har ärvts av någon kramglad flicka som gärna levererar sig med taxi, klockan tre vilken natt som helst, rakt in i sängkammaren.

Märker att jag inte upprörs och bryr mig lika mycket längre och det är ju en himla tur för annars hade jag varit förfärligt mycket mer arg på dessa onödiga åldersförändringar.

Jag har blivit utmanad av Michanek och mina svar kommer här: Första bästa kompis: Gina, jocke och Tobias i första tom tredje klass innan vi flyttade.Första bil: Ägt varken körkort eller bil men i familjen var första bilen en triumph.Första kärlek Jocke se bäste vän:Första husdjur: Sköldpaddan Sköldis och shäfern Jorrick.Första semester: Rimini, då det regnade 5 av 7 dagar.Första jobb: På grönalunds tivoli och barnflicka.Första köpta skiva: Baccara.Första piercing: I öronen 6 år.Första konsert: Ultravox på konserthuset.8 senaste Senaste alkoholdrycken: Öl Senaste bilfärd. Taxi från BigBen, ensam!Senaste filmen du såg: Beck på TV.Senast ringda telefonsamtal: Till Janne om fotbollsträning.Senaste bubbelbadet: Oj, kanske en månad sen på Eriksdalsbadet.Senast spelade CD-skiva: Kåldolmar och kalsipper om det socialistiska spöket.Senaste gången du grät: Till sista avsnittet av halvt dolda.Senaste måltiden: sojakorv med majonäs och bröd. 6 har du någonsin..Dejtat en av dina bästa kompisar: Nja inte sen sju års ålder.Blivit arresterad: Nej.Blivit kär vid första ögonkastetJo det har hänt.Fastnat med blicken i någons urringning:Jo det händer.Sagt att du älskar någon utan att mena det: Nej.Busringt till någon: Ja många gånger.7 saker du har på dig1. Gula jeans2. Dans gamla pyamas tröja från 70-talet3. Solpuder4. Linser5. ylle sockor6. Armband7.Cerise Fleece 6 saker du har gjort idag:1. Frysit2. Läst läxa3. Skällt på en skolfröken4.Önskat att det var helg 5. Skrapat en trisslott6. Varit 7 timmar för länge på arbetsplatsen. 5 favoritsaker utan rangordning1.Mp3 spelaren2.Mitt djupa badkar3. Mina svarta converse skor4. värme i alla former5. Huvudkudden.4 personer du kan berätta allt för: Tror inte det finns nån jag berättar precis allt för.3 val Blått eller rött? Vet inte. Sommar eller vinter? Sommar.Choklad eller chips? Chips.2 saker att göra innan du dör1. Säga adjö ordentligt.2. Allt jag velat men inte vågat.1 sak du ångrar: Att jag inte valde att bli rik. Klart slut

Hon som fick Dö

Känslosamhet och ilska tillsammans med Halvt dolda och Debatt är en kombination jag ev ska passa mig noga för att genomgå under en och samma kväll i fortsättningen. Mellan kl nio och tio grät jag litervis. Mellan kl tio och elva slog mitt hjärta säkert 140 slag per minut. Vätske ersättning och betablockerare till nattamat,Tack!
Klarar inte av när ungdomar ur KD blir det representativa tvärsnittet som ska uttala sig i frågan huruvida TUNGA, provat allt utan resultat,"gamla" och inom kort döende Heroinister, ska få Opiater på "recept" för att kunna leva ett värdigt liv.
Innan den lilla fröken "Jag ska aldrig dricka en droppe i hela mitt liv" öppnar munnen har vi hört att: en vuxen man som missbrukar heroin kostar 2 miljoner kr per år. Statistik från länder som har "gratis" knark utdelning till tunga heroinister visar att både grova brott och dödlighet minskat mm.
Jag försöker tänka angående denna lilla flicka att hon är ju så ung så hon faktiskt på allvar tror att livet kommer bli precis så som "fader Alf" och de andra äldremännen lovar i sitt valprogram. På frågan om det är ok med Heroin påfyllning under statligt kontrollerade (betalda) former svarar hon ungefär såhär- Nej, för detta kan upplevas som ett okejande för andra ungdomar att börja knarka om det så att säga är både lagligt och gratis.
Jag sitter då i denna stund och önskar att den man hon väljer till sin make fram till bröllopsnatten undanhållit att han är både impotent och elak. Då kan hon sitta där med sin i NÖD och utan lust tills döden skiljer dem åt.
Detta är historien om syrran som ville vara levande. Historien som den unga KDUaren inte har behövt följa. Historien om den "gamla" (35år) nyförlösta, abstinenta Heroinisten (inget smärtstillande till dig, du e ju knarkare. Du kanske får en kick) som lämnade sitt 2timmar gamla barn på BB avdeningen. Hon var "tvungen" att åka förbi jourapoteket Plattan för sin "medicin". Denna Hereoinista var välkänd sedan 15 år tillbaka på stans olika vårdinstanser som hon som vägrar rätta sig i ledet. Man konstaterar att denna kvinna som vägrar sluta arbeta som sminkös men finner det svårt att klara detta utan metadon icke är samarbetsvillig. Metadonbehandling är minsann inget man bara får, kön är lång och många är i mycket sämre skick än du. Typ, Ge inte upp! Du behåller din plats i kön. Vi beräknar att väntetiden är för alltid.Medan du väntar måste du hålla dig ifrån allt vad opiater heter. osv Denna kvinna tillhörde denna speciella ganska lilla grupp av välkända tunga missbrukare som försökt ALLT från tvång till motivationshöjande åtgärder. Hon gick igenom både 3 och 10 stegs program.
Kanske, kanske hon hade levt ett ok liv med sin villa volvo man och barn, hon så väl önskade, om hon fått sin dagliga dos för henne medicin under ordnade former.Hon skrev i ett brev till sin älskade mormor "Mormor det är som om en diabetiker inte skulle få sina sprutor, precis så är det för mig mormor pch jag orkar inte ha ont mer"
Det här var historien om hon som fick dö.